Textilt återbruk – lappa och laga

Men anledning av att jag i dagarna avslutar en fantastiskt rolig (och kanske framförallt nyttig!) kurs i textilt återbruk – Remake Reuse Recycle, så kommer här en liten serie inlägg i ämnet. Först ut är ”Lappa och laga”.

Under hösten och vintern har jag tagit tag i flera plagg som haft permanenta fläckar eller tråkiga hål – men en ganska enkel insats har kläderna fått nytt liv och dessutom en mer personlig touch. Det är framförallt barnens kläder som har räddats på detta vis, men även ett och annat av mina egna plagg.

En ny bekantskap under kursen var Sashiko – en tusenårig broderiteknik från Japan. Ett enkelt och roligt sätt att lappa kläder! Här i sin allra enklaste form – man kan sy hur fint som helst med rätt handlag, men jag nöjde mig med raka stygn. Fördelen är att det görs för hand – minimalt med utrustning och kan utföras framför tv:n för den som vill.

Ett sätt att lappa är att sy på applikationer. En fläckig klänning fick nytt liv genom att jag klippte ut mönstret på ett annat utslitet plagg och sydde på. Lite textillim förstärkte det hela. Kjolen till vänster var för kort så den har jag förlängt med hjälp av en klänning där överdelen gjort sitt, och även den fick en applikation av mönstret,  för att skapa en mer sammanhållen ”look”.

En skön sweatshirtklänning med irriterande fläckar blev tillpiffad med en applikation på samma tema från en annan tröja som tappat formen. Sen förstärkte jag mopsens ansiktsdrag med hjälp av broderi och som kronan på verket sydde jag fast en upphittad rosett. Jag är vansinnigt nöjd med denna – det måste jag erkänna!

Utöver detta har jag sytt i knappar som saknas (en löjlig orsak att låta plagg ligga oanvända – hur lång tid tar det att sy i en knapp?!), smort in en skinnjacka för första gången på kanske 12 år (den blev som ny!), lagat en massa småhål i tights med mera. Men det kanske viktigaste är att jag fixat en låda att lägga saker som ska lagas i och skaffat bättre utrustning för att göra det – en massa knappar på second hand, tråd i olika färger, tygbitar, textillim och en bra tygsax bland annat. Nu gäller det bara att hålla i och fortsätta lappa och laga!

Annonser

Sammanställning av året – 2018

Inläggen duggar inte tätt nu precis, men det är dags att göra en summering av året som gått.  2018 har generellt sett varit ett fantastiskt år och bjudit på många tillfällen att glädjas åt, men även en del utmaningar.

De allra sista hösthallonen.

Först och främst vädret! I slutet av vintern föll snön utan uppehåll i flera dygn och vi fick slita hårt med att skotta fram bågväxthuset. Knappt hade allt smält bort innan den varmaste av varma somrar tog vid.

Vi var lättade när växthuset stod kvar helt opåverkad efter sin första tuffa vinter. Vi lärde oss också att så fort vårsolen börja värma måste all snö bort från plasten direkt, annars fryser den fast som is om det blir kallt igen.

Värmen skapade problem med att skaffa foder så vi slog en större mängd eget hö med hjälp av slåtterbalk, en vanlig släpkärra och handkraft, samt tog in en massa lövsly att fodra med. Minst sagt slitsamt, men trots allt roligt och tillfredsställande.

Under året har vi byggt ett litet hönshus på hjul och skaffat nya höns, samt haft linderödsgrisar under sommaren. Grisarna var ett väldigt trevligt inslag, men tyvärr bökade de inte upp ytan och tog hand om ogräsrötter och sly så bra som det var tänkt.

Vi har skapat en massa nya land och odlingslådor kring växthuset, samt tagit sticklingar från buskar och sått perenna blommor och sparris, som ska planteras ut i vår. Sammantaget har vi odlat mer än någonsin och även ätit och tagit tillvara mer än förut. Värmen gjorde det svårt att direktså (och både grävling och höns förstörde ett par sådder), så rotfruktskörden blev mindre än önskat men det mesta andra har vuxit så det knakat. Försådder i brätten och täckodlingen har hjälpt till att klara odlingen trots värme och torka.

Nytt för i år är rosenbönor och myskpumpa. Vi provade även kalebass (hysterisk växtkraft!!), armenisk gurka och amarant. Som vanligt var bondbönor, äppelgurka, körsbärstomaten Black Sweet Cherry och den stora svarta tomaten Nyagous våra favoriter som vi inte vill vara utan.

Visst är de magiskt vackra! Innan jag sådde rosenbönor läste jag någonstans att de passade perfekt till falafel, men när det var dags att skörda och äta hittade jag bara recept på de omogna bönskidorna att använda som brytbönor, så det blev att experimentera. Och visst blev det utmärkt falafel av dem!

Under hösten har vi: mustat äpplen; gjort saft, sylt och marmelad; torkat både bönor, äpplen, körsbär och andra bär, svamp, kryddor, pumpakärnor mm; konserverat tomater och tomatsåser, äppelmos och majs bland annat; lagt in gurka och rödbetor; mjölksyrat kål, morötter, gurka och bönor; fryst in spenat, ägg, bär, kryddor, majs, paprika, tomater och en massa färdigrätter som squash-ostkaka, ratatouille, vegetarisk färs, rosenbönsfalafel… Inne har vi en mängd vintersquash och pumpor, och två flätor med enorma vitlökar. Ute i landen finns grönkål, palsternackor, vintersallat, vinterportulak, persilja, svartrot, jordärtskockor och till alldeles nyligen även vanlig sallat.

Det har varit ett framgångsrikt odlingsår, och även om det fortfarande är långt kvar innan vi uppfyllt självförsörjningsambitionerna så går det framåt för varje säsong. Nästa ska vi odla ännu mer baljväxter och hoppas på ett bättre rotfruktsår.

Tack 2018 och välkommen 2019!

 

Vegetarisk färs

Köttfärssås är en rätt som känns svår att vara utan i en barnfamilj som vår. Till spagetti, i en köttfärspaj eller till tacosen. Ofta brukar jag dryga ut den vanliga färsen med rivna rotfrukter eller linser, men nu har jag lyckats göra en helt egen vegetarisk färs som fungerar alldeles utmärkt! Som vanligt när jag ska leverera recept så har jag inga exakta mått, utan höftar till det, men innehåller är följande:

Svarta bönor, kidneybönor, röda linser, belugalinser, klippt korngryn, tomatsås (min egen så den innehåller lök och vitlök – annars får man tillsätta det själv), tomatpure, lite soja och så kryddor. Vanliga tacokryddor till tacosen, annars till exempel paprikapulver, kantarellfond, oregano, (ört)salt och peppar. Koka ihop länge, minst en timme, gärna mer. (Min tomatsås är ganska rinnig, annars hade jag nog behövt tillsätta lite vatten också.) Jag gjorde ett storkok när jag ändå höll på, och frös ner för att ha ”snabbmat” framöver.

Receptet går såklart att variera med olika sorters bönor, linser och kryddor, det är bara att prova sig fram, men jag har valt det jag tycker funkar bäst som ”köttersättning”. Likaså tror jag det blir jättebra att lägga till svamp eller olika grönsaker som rotfrukter, paprika, squash och majs. Om någon i familjen är skeptisk till baljväxter och bitar borde det gå bra att mosa bönorna och riva rotfrukterna fint. Det jag inte rekommenderar att byta ut i receptet är korngrynen (alltså inte hela matgryn, utan i klippt form) eftersom det bidrar till en bättre konsistens. Tycker jag. Umamismaken är viktig att få till och den finns i till exempel svamp, soja, paprikapulver, spiskummin, ost (speciellt parmesan), lök, tomatpuré mm.

Har ni något tips på ”vanlig” mat som kan göras helt eller delvis vegetarisk, utan att använda färdig köttersättning?

 

Att välja att värna

Om några veckor är det val. Dags att bestämma vem jag ska rösta på. Vem jag ska tro på. Hur jag ska tänka – lägga min röst på ett parti som är med i riksdagen, eller ett som borde vara med, men troligtvis inte kommer dit?

Det finns så många frågor. Och så många svar. Så många löften, floskler och vägar att gå. Men egentligen finns det bara en fråga som spelar någon riktig roll: Miljön. Klimatet. Jorden.

Jorden lär väl knappast gå under av vårt levnadssätt, hon (den?) verkar rätt anpassningsbar. Men kanske våra möjligheter att leva på jorden? Och vad spelar då Rut-avdrag eller tiggeriförbud för roll? Jag tror vi måste lyfta blicken högre än så! Och jag tror att vägen inte bara går via ny teknik, utan att det viktigaste är att minska vårt användande (utnyttjande) av resurser. Vägen går inte via sakfrågor, utan genom ett annat sätt att tänka och agera i stort.

I den här länken finns intressanta små filmer från Naturskyddsföreningen om hur de olika partierna står sig i miljöpolitiken. Även om det inte ger alla svar, så ger det en fingervisning. Kanske framförallt en fingervisning om vilka partier som inte bör få en röst av den som tar klimathotet på allvar!

Jo förresten – det finns ytterligare en fråga som borde löpa som en röd tråd genom allt, och det är allas lika värde. Såklart.

Jag vill leva i en värld där vi värnar om varandra och om den plats vi bor på, och det är vad jag vill basera mitt val på! Nu gäller det bara att veta vilket parti och vilken person som tänker som jag. På riktigt.

 

 

 

 

Mycket att skörda och mer ska det bli

Nu är den här – överflödens tid! Det nästan sprutar fram tomater, gurkor, squash och pumpor. Landen är fyllda med ärtor och bönor, blommor och kryddor, sallat och rotfrukter. I växthuset trängs djungelgurka, äppelgurka, kalebass, paprika, chili, aubergine, rosenbönor och en väldans massa annat med 13 olika sorters tomater och 5 sorters slang- och salladsgurkor.

Hittills har vi fryst in ärtor, bönor, kryddor och bär, gjort saft, sylt, gele, ketchup och örtsalt, kokat in squash- och tomatröra, torkat te av olika kryddor och blad, mjölksyrat och gjort inläggningar. Snart är det dags för must och mos av äpplen och päron. Det finns massor att ta hand om! Och nya sådder är gjorda. Förhoppningsvis finns ännu tid för sallat, spenat, ärtor, kryddor, primörer av rotfrukter….. – och inte minst vintersallat och vinterportulak.

För varje år odlar vi mer, intensivare och längre tid. Skördar, äter och tar tillvara mer. Lär oss, lyckas, misslyckas, glömmer bort och kommer på igen. Skapar nya land, vårdar jorden, planterar fler perenner och försöker utveckla hållbara, smidiga system för att ta hand om det vi har. Det är slitsamt, men så roligt!

 

 

Vilken sommar….

Torraste sommaren i mannaminne. Så varmt att svetten lackar vid minsta ansträngning. (Bara midsommar var kall och regnig – såklart).

Allt går i rekordfart. Jordgubbarna var klara innan midsommar, syrsorna började spela i början av juli och nu faller löven…. Inte utan att man undrar hur hösten och vintern ska bli?

Vi har lyckats säkra foder till vintern. Torkat massor med löv och hängt upp i stalltaket. Både köpt hö och slagit eget. Förra året hässjade vi höet, i år torkade det på ett ögonblick på slag.

Nu känner jag mer än någonsin att jag verkligen vill utveckla gården mot att klara en opålitlig framtid. Torka och värme, men även stora nederbördsmängder. Mat-och foderbrist. Troligtvis brist på fossila bränslen, och dyrare el.

Jag vill kunna odla ännu mer, på sätt som klarar både torka och blöta, och som inte är beroende av fossila bränslen. Täckodling, samplantering, levande jord och biologisk mångfald är några pusselbitar som känns viktiga att värna om och fortsätta med. Jag vill förädla och ta tillvara mer, med mer fokus på att koka in, torka och konservera framför att frysa. Vi behöver en fungerade jordkällare! Inte minst behöver vi fortsätta förändra och utveckla våra matvanor för att bli mindre beroende av affärernas utbud. Jag vill bli bättre på att skapa egen jord och att ta egna fröer. Vi behöver hitta en nivå för antalet (och sorten) djur så vi kan vara självförsörjande på foder, men också se till att markerna används istället för att stå och växa igen.

Även om torkan oroar, även om framtiden oroar, så känns det så mycket bättre (och roligare!) att försöka göra något. Att ha en egen plätt mark. Att inte vara helt beroende, även om det tar mer tid att ställa om än jag skulle önska. Vi lever i en så märklig värld. Även om matpotatisen skulle börja ta slut, kommer det fortfarande finnas chips på hyllorna i affären. Även om det blir brist på spannmål kommer det finnas kakor, när det som finns borde användas till bröd. Och även fortsättningsvis kommer det slängas mängder av mat….. Jag skulle vilja leva i en värld där våra egentliga behov (samt medmänsklighet och sunt förnuft!) styr istället för pengar, där guldkanterna är guldkanter istället för vardagsvaror, där riktig mat inte är dyrare än produkter fullproppade med konstgjorda ämnen, där importerad mat inte är billigare än svensk, där vi inte lever vårt lyxliv på bekostnad av andra…. Kanske kommer vi dit en dag? Man kan alltid hoppas, men förändring brukar gå hand i hand med kaos så under tiden känns det mer än meningsfullt att försöka odla sin egen mat och vårda sin lilla plätt på jorden.

 

Gärdesgård och grävling

Förra helgen hägnade vi gärdesgård. Äntligen! 10 år efter de första planerna att återställa den gamla gärdesgården…. Det har funnits så mycket annat att ta tag i.

Roligt men knepigt att få till granvidjorna rätt. Vackert med gärdesgård, eller hur?! Nu gäller det bara att se till att bygga klart hela sträckan.

Mindre roligt var besök av någon som bökade om alla mina sådder av palsternacka och vintermorötter – gissningsvis en grävling. Precis när de började komma upp efter lång väntan. Bara att så om och hålla tummarna för att den fulingen håller sig borta nu.

Det mesta andra i trädgården växer så det knakar minst sagt. Vår och försommar går i en rasande fart och det är galet varmt och torrt. I det här tempot kan man undra om vintern tänker anlända redan i augusti i år? Första jordgubben har rodnat och den tidiga potatisen blommar, kanske borde vi tidigarelägga midsommar?