Vegetarisk färs

Köttfärssås är en rätt som känns svår att vara utan i en barnfamilj som vår. Till spagetti, i en köttfärspaj eller till tacosen. Ofta brukar jag dryga ut den vanliga färsen med rivna rotfrukter eller linser, men nu har jag lyckats göra en helt egen vegetarisk färs som fungerar alldeles utmärkt! Som vanligt när jag ska leverera recept så har jag inga exakta mått, utan höftar till det, men innehåller är följande:

Svarta bönor, kidneybönor, röda linser, belugalinser, klippt korngryn, tomatsås (min egen så den innehåller lök och vitlök – annars får man tillsätta det själv), tomatpure, lite soja och så kryddor. Vanliga tacokryddor till tacosen, annars till exempel paprikapulver, kantarellfond, oregano, (ört)salt och peppar. Koka ihop länge, minst en timme, gärna mer. (Min tomatsås är ganska rinnig, annars hade jag nog behövt tillsätta lite vatten också.) Jag gjorde ett storkok när jag ändå höll på, och frös ner för att ha ”snabbmat” framöver.

Receptet går såklart att variera med olika sorters bönor, linser och kryddor, det är bara att prova sig fram, men jag har valt det jag tycker funkar bäst som ”köttersättning”. Likaså tror jag det blir jättebra att lägga till svamp eller olika grönsaker som rotfrukter, paprika, squash och majs. Om någon i familjen är skeptisk till baljväxter och bitar borde det gå bra att mosa bönorna och riva rotfrukterna fint. Det jag inte rekommenderar att byta ut i receptet är korngrynen (alltså inte hela matgryn, utan i klippt form) eftersom det bidrar till en bättre konsistens. Tycker jag. Umamismaken är viktig att få till och den finns i till exempel svamp, soja, paprikapulver, spiskummin, ost (speciellt parmesan), lök, tomatpuré mm.

Har ni något tips på ”vanlig” mat som kan göras helt eller delvis vegetarisk, utan att använda färdig köttersättning?

 

Annonser

Att välja att värna

Om några veckor är det val. Dags att bestämma vem jag ska rösta på. Vem jag ska tro på. Hur jag ska tänka – lägga min röst på ett parti som är med i riksdagen, eller ett som borde vara med, men troligtvis inte kommer dit?

Det finns så många frågor. Och så många svar. Så många löften, floskler och vägar att gå. Men egentligen finns det bara en fråga som spelar någon riktig roll: Miljön. Klimatet. Jorden.

Jorden lär väl knappast gå under av vårt levnadssätt, hon (den?) verkar rätt anpassningsbar. Men kanske våra möjligheter att leva på jorden? Och vad spelar då Rut-avdrag eller tiggeriförbud för roll? Jag tror vi måste lyfta blicken högre än så! Och jag tror att vägen inte bara går via ny teknik, utan att det viktigaste är att minska vårt användande (utnyttjande) av resurser. Vägen går inte via sakfrågor, utan genom ett annat sätt att tänka och agera i stort.

I den här länken finns intressanta små filmer från Naturskyddsföreningen om hur de olika partierna står sig i miljöpolitiken. Även om det inte ger alla svar, så ger det en fingervisning. Kanske framförallt en fingervisning om vilka partier som inte bör få en röst av den som tar klimathotet på allvar!

Jo förresten – det finns ytterligare en fråga som borde löpa som en röd tråd genom allt, och det är allas lika värde. Såklart.

Jag vill leva i en värld där vi värnar om varandra och om den plats vi bor på, och det är vad jag vill basera mitt val på! Nu gäller det bara att veta vilket parti och vilken person som tänker som jag. På riktigt.

 

 

 

 

Mycket att skörda och mer ska det bli

Nu är den här – överflödens tid! Det nästan sprutar fram tomater, gurkor, squash och pumpor. Landen är fyllda med ärtor och bönor, blommor och kryddor, sallat och rotfrukter. I växthuset trängs djungelgurka, äppelgurka, kalebass, paprika, chili, aubergine, rosenbönor och en väldans massa annat med 13 olika sorters tomater och 5 sorters slang- och salladsgurkor.

Hittills har vi fryst in ärtor, bönor, kryddor och bär, gjort saft, sylt, gele, ketchup och örtsalt, kokat in squash- och tomatröra, torkat te av olika kryddor och blad, mjölksyrat och gjort inläggningar. Snart är det dags för must och mos av äpplen och päron. Det finns massor att ta hand om! Och nya sådder är gjorda. Förhoppningsvis finns ännu tid för sallat, spenat, ärtor, kryddor, primörer av rotfrukter….. – och inte minst vintersallat och vinterportulak.

För varje år odlar vi mer, intensivare och längre tid. Skördar, äter och tar tillvara mer. Lär oss, lyckas, misslyckas, glömmer bort och kommer på igen. Skapar nya land, vårdar jorden, planterar fler perenner och försöker utveckla hållbara, smidiga system för att ta hand om det vi har. Det är slitsamt, men så roligt!

 

 

Vilken sommar….

Torraste sommaren i mannaminne. Så varmt att svetten lackar vid minsta ansträngning. (Bara midsommar var kall och regnig – såklart).

Allt går i rekordfart. Jordgubbarna var klara innan midsommar, syrsorna började spela i början av juli och nu faller löven…. Inte utan att man undrar hur hösten och vintern ska bli?

Vi har lyckats säkra foder till vintern. Torkat massor med löv och hängt upp i stalltaket. Både köpt hö och slagit eget. Förra året hässjade vi höet, i år torkade det på ett ögonblick på slag.

Nu känner jag mer än någonsin att jag verkligen vill utveckla gården mot att klara en opålitlig framtid. Torka och värme, men även stora nederbördsmängder. Mat-och foderbrist. Troligtvis brist på fossila bränslen, och dyrare el.

Jag vill kunna odla ännu mer, på sätt som klarar både torka och blöta, och som inte är beroende av fossila bränslen. Täckodling, samplantering, levande jord och biologisk mångfald är några pusselbitar som känns viktiga att värna om och fortsätta med. Jag vill förädla och ta tillvara mer, med mer fokus på att koka in, torka och konservera framför att frysa. Vi behöver en fungerade jordkällare! Inte minst behöver vi fortsätta förändra och utveckla våra matvanor för att bli mindre beroende av affärernas utbud. Jag vill bli bättre på att skapa egen jord och att ta egna fröer. Vi behöver hitta en nivå för antalet (och sorten) djur så vi kan vara självförsörjande på foder, men också se till att markerna används istället för att stå och växa igen.

Även om torkan oroar, även om framtiden oroar, så känns det så mycket bättre (och roligare!) att försöka göra något. Att ha en egen plätt mark. Att inte vara helt beroende, även om det tar mer tid att ställa om än jag skulle önska. Vi lever i en så märklig värld. Även om matpotatisen skulle börja ta slut, kommer det fortfarande finnas chips på hyllorna i affären. Även om det blir brist på spannmål kommer det finnas kakor, när det som finns borde användas till bröd. Och även fortsättningsvis kommer det slängas mängder av mat….. Jag skulle vilja leva i en värld där våra egentliga behov (samt medmänsklighet och sunt förnuft!) styr istället för pengar, där guldkanterna är guldkanter istället för vardagsvaror, där riktig mat inte är dyrare än produkter fullproppade med konstgjorda ämnen, där importerad mat inte är billigare än svensk, där vi inte lever vårt lyxliv på bekostnad av andra…. Kanske kommer vi dit en dag? Man kan alltid hoppas, men förändring brukar gå hand i hand med kaos så under tiden känns det mer än meningsfullt att försöka odla sin egen mat och vårda sin lilla plätt på jorden.

 

Gärdesgård och grävling

Förra helgen hägnade vi gärdesgård. Äntligen! 10 år efter de första planerna att återställa den gamla gärdesgården…. Det har funnits så mycket annat att ta tag i.

Roligt men knepigt att få till granvidjorna rätt. Vackert med gärdesgård, eller hur?! Nu gäller det bara att se till att bygga klart hela sträckan.

Mindre roligt var besök av någon som bökade om alla mina sådder av palsternacka och vintermorötter – gissningsvis en grävling. Precis när de började komma upp efter lång väntan. Bara att så om och hålla tummarna för att den fulingen håller sig borta nu.

Det mesta andra i trädgården växer så det knakar minst sagt. Vår och försommar går i en rasande fart och det är galet varmt och torrt. I det här tempot kan man undra om vintern tänker anlända redan i augusti i år? Första jordgubben har rodnat och den tidiga potatisen blommar, kanske borde vi tidigarelägga midsommar?

Naturlig jordfräs

Nu har det flyttat in ett gäng gästarbetare på gården – unga linderödssvin. Det första de gjorde när de klev av transporten var att sätta trynet i backen och börja böka. Perfekt när uppgiften är att rensa upp ett stort område från kvickrot, nässlor, asp-sly och annat oönskat. En del av ytan ska bli ny odlingsmark, resten återstår att se vad det blir av. Kanske bete och lite höskörd?

När vi kommer ner till hagen blir de oftast lite rädda och sätter iväg runt huset, men det tar inte många sekunder innan de kommer travande tillbaka. Nyfikna och sociala. Vill gärna smaka lite på skorna och bli kliade bakom örat.

De får vara några dagar i en liten hage för att vänja sig vid miljön och stängslet, innan de släpps på större bete. Eller ska man säga bök?! Bökbete kanske eftersom de faktiskt betar också. Och smaskar något väldigt under tiden de äter. ”En måste smaska, annars hörs det inte att en äter gräs, sa grisen”.

Våren i närbild

Att ek är så här fin på våren har jag inte lagt märke till tidigare.

Körbärsblom

Äppelblom

Sockerärtsskott

Jordgubbsblom

Supergoda almfrön!

Sparris

Kommentar överflödig. Fast det kanske det varit på de övriga med? Fina små solar som bina älskar.

Ännu mer äppelblom

Våren är så vacker, eller hur!?