Sova tillsammans

 

I en dubbelsäng kan man få rum nästan hur många som helst tror jag. Först var den lagom till två, sedan var det fullt när vi var tre. Nu undrar jag om det verkligen är fullt när vi är fem? Fast det känns så kan jag ärligen säga.

Två dubbelsängar bredvid varandra blir 3,6 meter säng. Där får man plats, även om man är fyra! Det var en väldigt smidig lösning när två barn ville sova tillsammans med oss hela nätterna. Nära, men mycket plats.

Nu delar två barn på en dubbelsäng. Smidigt att lägga sig emellan för att läsa saga. Mysigt när de ligger och pratar med varandra tills dom somnar. Sött när man ibland finner två tjejer sovandes tätt intill varandra på natten. Och praktiskt att ha en stor säng att flytta till om vår säng plötsligt blir invaderad och man inte längre får plats att vända sig.

Vi sover ”på golvet” för tillfället. Benen på sängen är bortplockade för att minsta dottern inte ska slå sig så hårt om hon ramlar ur. Hon sover på en madrass mellan vår säng och väggen, åtminstone en liten stund under kvällen. Sedan kommer hon krypandes till oss och somnar om på pappas arm.

Alla sätt att sova är bra utom dom dåliga!

Annonser

10 thoughts on “Sova tillsammans

  1. Härligt! Jag tror också på att sova tillsammans. Skapar trygga barn! En trippelsäng skulle jag dock vilja ha! Det skulle rymmas. Finns de?! 🙂

  2. Nej, det tror jag inte att jag har. Gällde det större säng? Det är jättemysigt att sova tillsammans, men ibland blir det lite trångt och då är det skönt med mer plats – så trippel- eller kvartettsäng är ju perfekt! Vi har nästan en trippelsäng nu med dubbelsängsmadrasser på golvet och vanlig madrass bredvid, till lillskruttan, eller till dom större tjejerna att sova fot-mittemot (skavfötters) i när de har svårt att somna i sin egen säng. Helt perfekt. Blir det ändå för trångt händer det att jag lägger mig i deras dubbelsäng istället, maken har lättare att sova utan att kunna röra sig än vad jag har.

  3. Och gäller det inlägget jag skrev idag, så menar jag att för en del passar det helt enkelt inte att sova tillsammans, utan alla sover bäst var för sig. Ibland vill en del ursäkta eller försvara det, men det behövs ju inte. Bara man inte väljer bort att sova tillsammans för att någon annan har präntat in den normen, eller för den delen sover dåligt i flera år, för att man vill få trygga barn, fast man egentligen inte alls vill sova tillsammans. Fast sovexemplet var bara ett av många.

    • Ok, tolkade ditt nya inlägg med att du fått kommentarer för eller emot sovandet och såg att min kommentarer här var den enda att tolka kring… 😉 Håller helt med dig i alla man gör som det passar en själv. Så väljer vi oftast. Men ibland kan man inte låta bli att börja fundera och reagera på andras åsikter och kommentarer. När de blir många speciellt.

      Själv tyckte jag bara det var skönt att läsa att ngn annan också sover tillsammans. I min omgivning verkar de flesta ha åsikten att barn ska sova i egen säng, och helst eget rum. Och man hör på tonfallet att de tycker vi gör ”fel” när vi låter lillan vara i vår säng. Då känner man att man behöver förklara eller motivera sovandet. ”Hur man ni sova själva då?” ”Blir det inte trångt?” ”Men tänk när hon ska lära sig sova själv sen?” ”Ni kommer aldrig få henne ur sovrummet sen!” osv. Vi har dessutom så litet och trångt så sängarna står fast i varandra. Så hon klättrar fritt upp i vår säng och sen ner igen till egen säng, som är lite lägre. De föräldrar (mest mammor) jag pratat med som låtit barnen sova tillsammans med dem har också bara tyckt att ”låt barnen komma mellan er så länge de och ni själv vill” och de är väl egentligen de som har mest lugn och ”slapp” inställning till livet. (motsats till krav på organisation och att saker ska vara på ett viss sätt bara för sakens skull). Alla ska få göra sina egna val. Gällande barn finns inte en handbok som säger vad som är rätt eller fel. Jag jobbar som lärare och så mycket har jag lärt mig, att aldrig döma eller ifrågasätta. Respektera allas val, alla gör sitt bästa!

      • Jag håller med dig! Ibland tror jag man väljer efter hur det ”borde” vara, hur ens egen mamma gjorde, vad ens vänner anser…. istället för att känna efter själv. Och det är ju inte ens lätt när det finns så mycket åsikter om rätt och fel, hur det blir sedan osv. Det finns väl få områden med så skarpa åsikter som föräldraskap, helst hur andra ska sköta sina barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s