Långebro AB

Canon okt-13 116

Ibland känns det som att familjelivet är ett rent företag… Och varför inte, egentligen?! Man vill så gärna att allt ska funka och lösa sig av bara kärlek och vilja, ”sen levde de lyckliga i alla sina dagar”, men så är det ju inte.

Vi har ett ”företag” som heter ”Långebro AB”. Hittills har vi nog mest haft ledningsmöten, men barnen börjar bli så stora så det snart är dags för möten för hela ”personalgruppen”. Det är inte så att vi sitter med papper och penna (oftast inte i alla fall), men vi brukar försöka avhandla ”arbetsklimatet” och hur alla mår. Sen är viktigt att med jämna mellanrum ställa upp och stämma av våra mål, visioner och värdegrunder. Så att vi är på väg åt samma håll, ungefär. Vi analyserar var det finns problem och hinder, och funderar kring hur vi ska lösa det och effektivisera vardagen, både för att få mer gjort och få mer må-bra tid eller mindre bekymmer och oro.

Oftast händer det här spontant, hemma vid köksbordet eller i sängen innan vi släcker lampan. Men ibland, särskilt före eller efter en större förändring eller en tuff period, kan det krävas ”konferens”  eller ”kick-off” någon annanstans. Åka iväg tillsammans (bort från disk och dammråttor), få lite nya intryck och ladda batterierna. Ställa upp vårt mål och staka ut vägen dit, med fallgropar, belöningar och strategier.

En välplanerad arbetsplan och ett sammansvetsat team ger förhoppningsvis en bra produkt – ett harmoniskt familjeliv, ett inspirerande arbetsliv, en fungerade vardag… Och lite romantik på det. På det här företaget uppmuntrar vi, eller till och med uppmanar till, kärlek på ”jobbet”!

Hållbart

 

Varför håller inte grejerna nu för tiden?! Jag har avverkat 3 par nya gummistövlar på ett år – alla spricker  och börjar läcka. Har jag bara otur?

Hur kommer det sig att det mesta man köpt börjar krångla så fort garantin gått ut (känns det som i alla fall)? En ärvd gammal dammsugare kämpar på och städar i 20-30 år, en ny kanske håller en tiondel så lång tid. Det är inte så lätt att undvika slit-och-släng när sakerna inte håller. Jag kan ju inte gå runt i gummistövlar som släpper in vatten…. Innehöll gamla dars gummistövlar något giftigt som gjorde att de höll men som jag egentligen ska vara tacksam att jag slipper?

Man vänjer sig

På den tiden vi hade frukostflingor i skafferier kunde jag aldrig tänka mig att äta vanliga havregryn på fil – fy vad torrt! Sedan övergick vi till hemgjord müsli, det kändes mer mättande och mer hälsosamt. När latmasken bet till struntade jag i att ”grädda” müslin, och rätt som det var blev fil med vanliga (ekologiska) havregryn, solrosfrön, pumpafrön, linfrön och vetegroddar standardfrukost. Och det är jättegott! Det hade jag inte tyckt för några år sedan. Man vänjer sig och smaklökarna ändrar sig! Ett steg i taget bara….

Vill eller behöver

VILL man något eller BEHÖVER man det? Det är en ganska bra fråga…!

Jag vill åka iväg på semester. Men behöver jag det? Knappast. Så eftersom vi har för små resurser just nu så får det vara. Men det jag behöver är kanske en andningspaus, lite kravlös tid med familjen, lite nya intryck, vila, ta itu med det som bekymrar…..  Och det går att ordna på annat sätt.

Det är klart att behöver är en definitionsfråga, men man kan få lite vägledning i alla fall. Vill jag eller behöver jag ha nya termobyxor tills jag ska cykla i vinter? Klart att jag kan cykla i mina tunna, men jag kommer att frysa och det är ju ganska otrevligt. Hade jag velat ha nya för att vara snygg så hade det helt klart hamnat på vill-sidan. Alltså tycker jag att jag behöver. Fast jag kan ju cykla i den gamla fula skoteroverallen – eller nej då kan någon på förskolan få en allergisk chock eftersom jag använder den i stallet, så nä. Slutsats: Jag behöver faktiskt nya tjocka termobyxor. Eller om jag ska hitta någon riktigt varma byxor att ha under istället…..?

Skinn

Jag har väldigt svårt för skinnindustrin. Att djur föds upp i trånga burar bara för att vi ska få en vacker kappa. Det är galet.

Men att ta tillvara skinnen från djur som ändå slaktas och äts upp, helst då frigående välmående djur, är suveränt. Varför ska man bara kasta om skinnen är fina, och sedan går folk och köper syntetiskt material från Kina? Finns det något fabrikstillverkat som slår en härligt mjuk och varm fårskinnspläd?

Vinterdäcken på

 

Nu är vinterdäcken på, både på lådcykeln och makens pendlingscykel. Varma filtar till barnen, kapellet på över lådan när det regnar och blåser, termobyxor och varma vantar till ”motorn”, extra reflexer när mörkret faller på…. Nu kan snön och isen komma.

Tvättnötter

 

Några tvättnötter i en påse, in i maskinen med hjälp av ettåringen och sedan igång med programmet. Ut kommer kläder som är rena. När nötterna har gjort sitt hamnar dom i komposten.

Vittvätten blir inte helt vit om man inte använder bikarbonat också, men färgerna blir inte heller avblekta utan håller sig starka och fina. Vi har få vita kläder och jag är lat, så jag blandar allt i samma maskin.  Vid skarpa fläckar tar vi fram galltvålen. Mindre avtryck på miljön än vanligt tvättmedel. Inga parfymerade dofter. Inga kemikalier i avloppet eller i kläderna, vilket känns extra tryggt när vi tvättar tygblöjorna. Blir huden irriterad behöver jag aldrig fundera på om det beror på tvättmedlet.

Jag tror jag ska prova att tvätta med linoljesåpa också. Det finns redan i städskrubben, så då behöver jag inte ta steget att inskaffa något, vilket alltid underlättar när man ska införa något nytt.