Hemmagjord must

Äntligen premiär för egen must! Det blev en blandning av olika tidiga äpplen och päron, som först sköljdes av, sedan delades, maldes i fruktkrossen och hamnade i pressen. 12 liter mörkgul, sötsyrlig, härlig must som vi sedan pastöriserade och fyllde på bag-in-box. Vid rätt förvaring ska den kunna hålla över ett år oöppnad och 2-3 mån öppnad. Vilket fantastiskt alternativ till saft, måltidsdryck eller vin! Inte en gnutta av vare sig socker, bekämpningsmedel eller tillsatser. Tyvärr fungerade inte pressen riktig som vi önskade – sen om det berodde på produkten eller handhavandet är inte riktigt klargjort än. Men trots det är vi peppade på massor med mera must. Gillar när det inte är så hankigt – man kan stå i trädgården, skölja frukt och redskap med vattenslangen, ösa krosset med händerna…. Enkelt och okomplicerat. Fast ganska tungt att dra runt, både krossen och pressen. Tror vi får anordna äppelmust-fester i höst – samla nära och kära och musta en hel eftermiddag tillsammans, och sedan äta nåt gott. Någon som är intresserad? Har man inga egna äpplen, så har vi!

En övergiven plätt

En liten jordplätt som varit gömd under en presenning några år. I våras grävde jag om lite i jorden. La i några gamla sättpotatisar. Vattnade. La på ett lager halm och gammalt gräs efter några veckor. Vattnade en gång i somras. Inget mer.

Nu skördar jag kilovis med stoora potatisar bland allt ogräs. Visst hade jag fått mer om jag hade grävt bättre, vattnat mer, rensat ogräs, kupat ordentligt… Men med tanke på arbetsinsatsen så är det väldigt lättförtjänta potatisar!

Hade plätten legat bättre till hade jag kunnat rensa, täckt med ensilage/gammalt hö/presenning och tagit i nytt bruk nästa år. Men nu kommer snart grisarna invadera plätten och äta upp både ogräs och kvarvarande potatisrester och sedan kommer den nog återgå till vildmark tills vi får tid att ta tag i baksidan av tomten. Eller tills vi skaffat mer betesdjur igen.

Potatisen förvarar jag i en tunna med jord som jag odlat potatis i tidigare i sommar. Om det fungerar återstår att se.

Bondbönor

 

Bondbönor är en favorit hos oss. Lättodlad och tålig, näringsrik och god. Barnen gillar att äta dom som dom är (fast kokta förstås – bönor ska man aldrig äta råa), man kan blanda ner dom i sallader och soppor, eller göra en fantastiskt god röra genom att mixa dom med olja, vitlök och kryddor. I år har vi odlat mer än förra året, nästa år ska vi odla mer än i år. Och ännu mer sockerärtor också.

 

Äppelgurka

En gurka är inte alltid slank och mörkgrön. Den här sorten heter Crystal Apple eller Lemon, och fröerna är inköpta på Runåbergs fröer. Liten, ljusgul, rund, lätt att klyfta… Och god. Funkar både som frukt och grönsak. Vanlig gurka funkar förresten också utmärkt som frukt, istället för melon tex, särskilt om den är hemodlad. Det är inte alltid en importerad melon smakar mer än en närodlad gurka….

Landen

Så här såg blivande perennlanden ut förra året. Med nyligen avskalad grässvål och funderingar kring hur vi skulle lägga gångarna. Tanken var att vi skulle kunna nå alla odlingsytor från gångarna och därmed slippa kliva på jorden.

Så här ser det ut i år. Land och gångar är klara. Gångarna är belagda med en blandning av bark, halm från grisarnas hus och snart sågspån från vedbacken. Man tager vad man haver helt enkelt. I landen växer det främst ettåriga grödor än så länge, men de ska bytas ut mot perenner vartefter. Tex oregano, gräslök, bidragande blommor, pepparrot… Runt om odlingsytan har vi satt buskar som vind- och solfång. I lådorna växer sparrisen. Möblerna är utslitna och tjänar nu som stöd till ärtor och bönor.