Äpplen och päron

Ett äppelträd är fullt med äpplen, resterande ger i princip ingenting i år. Så i vinter får vi klara oss utan den fenomenala äppelmusten. Men de äpplen som blir räcker gott till både mos och att torkas till fruktringar för barnen att ta med till skolan. Tillsammans med det dignande päronträdet blir det mycket frukt att ta hand om.

Äppelsvarven underlättar jobbet. Den rostfria ugnsformen är en av mina trotjänare i tillvaratagandet av skörden – i den ugnsbakar jag tomater och squash till tomatsåserna, använder när jag konserverar i ugnen och styckfryser i eftersom den passar perfekt mellan korgarna i frysboxen. Flera korgar och 10-litersgrytor är andra viktiga trotjänare under skördetid. Sylttratten är också väldigt värdefull!

Den mesta frukten hamnar i torkapparaten eftersom det tar för lång tid att torka på detta vis (till fruktflugornas glädje), men jag gjorde ett försök även detta år. När päron och äpplen är torra förvarar jag dem i gamla sockerpåsar. Gott och smidigt med torkad frukt när den färska är slut!

Skogen

När vi flyttade till gården för 12 år sedan fanns det lite sly längs med gölkanterna och i ett uppväxande skogsparti. Ambitionen har såklart varit att ta hand om det, men i verkligheten har det bildats som en bred skogsremsa längs gölarna och den lilla skogen har blivit som en ogenomtränglig mur, omöjlig att gå in i. Men nu är det åtgärdat!

Här ska vi ha ”vedodling” och skogsbete.

 

Vattenspegeln syns äntligen! De senaste åren har vi bara sett vattnet under den lövfria perioden.

Nu gäller det bara att lyckas hålla efter slyet som kommer växa upp, gissningsvis i en rasande takt. Frågan är om hästarna kan hjälpa oss med det, eller om vi behöver skaffa fler betesdjur och vilka i så fall?

Den gamla slåtterängen längst bort på kullen har blivit befriad från granar och ska nu restaureras. Där växer redan jungfrulin och andra hävdväxter så det ska bli kul att se vad som händer de närmsta åren. Marken kommer bara betas under sensommaren och kanske att vi liar en del av den. I år har vi gått en lieslåtterkurs med knacklie – något helt annat än de vanliga slipliarna vi använt hittills.

Årets nykomling kan i alla fall hjälpa oss att arbeta i skogen. Dra ut ris och stockar och sånt där. Liten men tuff. Tanken är att han ska hjälpa till med lite av varje på gården, så nu håller vi ögonen öppna efter redskap som kan användas till det.

Även ängen där grisarna gick förra sommaren har fått sig en omgång och börjar nu likna det gärde den är tänkt att vara. Där ska vi ta hö nästa år. Eller om det ska bli en grönsaksåker eller en fruktodling? Idéerna är fler än timmarna vi har att genomföra dom….

Den här sommaren har det i alla fall hänt en hel del på gården i och med att vi tagit ner skog och då även passat på att ta ner stora träd och reducera trädkronor uppe på trädgården, samt fixat ängen och skaffat oss en arbetspartner. Nu är det som sagt kanske fler betesdjur som krävs för att markerna ska kunna skötas som de förtjänar?

Höskörd

Förra året tog vi vår första ordentliga höskörd på grund av torkan och foderbristen. Marker och gräs lider vi inte brist på, men däremot redskap och rutiner. Det är handkraft, räfsor och högafflar, morotdriven slåtterbalk och kärra bakom bilen som gäller. Fördelen förra året var att höet torkade på slag på ett par dagar. Ca 1,5 ton fick vi in, vilket var ett välkommet tillskott i foderförrådet, minst sagt.

Detta året bjöd på ett mer skiftade och opålitligt väder, med kyla och regn i perioder. Efter att vi slagit höet med slåtterbalken gjorde vi därför hässjor och såtar, där höet fick torka några veckor innan det hamnade på skullen. Roligt med slitsamt!

Och makalöst vackert, eller hur?!

På grund av viss ovana och rejäla slagregn fick vi kassera en del av höet från hässjorna, men det kommer få tjänstgöra som vintertäcke i mina grönsaksland istället. Under tiden förvaras det på krakar.

Hur mycket hö vi fick i detta året vet vi först till våren när vi räknat på åtgången, men det borde vara minst 1,5 ton i år igen. Tanken är att vi på sikt ska bli helt självförsörjande på grovfoder åt djuren.

Ärtor, bönor och tomatsås

I år skulle jag odla mer baljväxter hade jag bestämt. Mer märgärtor (blåärtor) blev det i alla fall. En del är förvällda och frusna som gröna ärtor, en del är torkade. Jag har även tagit rätt på en del bondbönor och det står många kvar i landet, men inte i närheten av så mycket som vi skulle behöva.

Årets första tomatsås är tillverkad och konserverad! Tomater, squash, salladslök, vitlök, kryddor, honung, vinäger, olja, salt och peppar bakas länge i ugnen på ca 100 grader, mixas och konserveras i glasburkar inför vinterns alla tomatsoppor, köttfärssåser och annat gott där den här röran passar som grund.

Det känns skönt att börja fylla förråden inför vintern med diverse grönsaker. Spenat och broccoli, rabarber och jordgubbar, fläderblommor och mynta, ärtor och bönor. Mycket mer tomatsås ska det bli och en hel del annat. Något jag inte tagit tag i ännu men som är hög tid är olika örtsalter. Och ännu mer téer. Tyvärr blir det inga frusna ägg i år, det hönsen producerat har vi ätit upp. Men nästa år har vi förhoppningsvis fler höns igen.

Vad händer i trädgården 2019?

Nytt för i år är att vi har planterat ut egensådd sparris, både i trädgården och inne i växthuset. Sammanlagt ca 20 plantor.

Än tar det många år innan vi får skörda, men förhoppningsvis lever plantorna länge sedan. Runt sparrisen växer det sallat bland annat.

Jag har dragit upp och planterat ut en mängd perenna blommor. Alla valda för att de är mer än bara vackra. En del är medicinalväxter, en del bra för pollinatörerna, en del fungerar som krydda. Längs med ena sidan av växthuset har jag satt perenner för att minska näringsläckaget från jorden när det regnar. De flesta blommor har hamnat lite huller om buller, eftersom de blev klara att planteras ut i oordning. Jag räknar med att möblera om nästa år, eller kanske året efter, när jag ser hur de beter sig och trivs, och vilka som passar ihop.

Vi odlar kronärtskockor för första gången. Men vi ids inte äta upp dem, de är så vackra där det står!

Detta år har jag, vis av erfarenhet, mer tydligt än tidigare delat upp sommar- och vintergrönsaker i olika land. Varje år tror jag att jag kommer komma ihåg vad jag sått var och varje år står jag sedan förvirrad och funderar på vilka morötter jag ska äta upp först….

Vi har nya land för i år och provar att odla i sand inne i växthuset – hittills med gott resultat. Annars rullar det på ungefär som tidigare med odlingen, men för varje år får vi liite mer ordning och liite mer rutin.

Sommaren som snart gått

Här har det varit tyst alldeles för länge. Om inte annat vill jag blogga för att dokumentera vad som händer, minnet är minst sagt kort!, men det blir lätt bortprioriterat när mycket annat pockar på…. Sommaren har gått i en farlig fart och vädret har varit skiftande för att sammanfatta det kort. April var torr och varm, det kröp i magen av oro över hur det skulle gå om det blev ytterligare en sommar som den förra. Men maj bjöd på svalare och blötare väder som tur var, och sen har vi fått lite av varje. Grönsakerna har växt, det mesta har blivit som jag tänkt mig.

Trädgården vid huset i maj. Sparrisland i förgrunden.

Trädgården i början av augusti. Sparrisen har sedan länge fått gå upp i plymer och nu växer sallad, ärtor, sommarmorötter och vinterpotatis i landen. Längre bort håller vinterkålen till.

 

Landen vid växthuset i maj. Årets nya gödselkompost närmast i bild, längs bort grävda bäddar som är nya för i år.

Nu i augusti växer pumporna över alla brädder.

 

I det nya landet växer vintermorötter, kålrötter, palsternackor, bondbönor, märgärtor, lök, sommarpotatis och en del annat. I förra årets gödselkompost, i mitten, växer majs, sommarkål, purjo och en massa självsådd bladamarant.

En tråkig nyhet är att mördarsniglarna gjort entré i trädgården. Inte bortifrån vägen som vi trott, där vi sett hur de närmat sig under åren, utan de har tydligen legat i bakhåll och kom från nersidan av trädgården. Än har jag bara sett ett par stycken, men fler lär det bli. Nu är det hög tid att skaffa myskankor igen!