Odlingsserie – Trädgård på mitt sätt

Det här inlägget är första delen i en odlingsserie, till stor del baserad på en odlingskurs jag höll här 2019. Den kommer inte vara heltäckande och säkert inte helt korrekt, men så här tänker jag kring odlande: 

Det finns otroligt mycket tips, information och kunskap kring odlande och trädgård. För att inte tala om inspiration! Det finns även flera olika inriktningar och tekniker att använda, men vad är det rätta? Jag tror att det är viktigt att börja med att fundera på vem man är eller vill vara som odlare, inte bara i drömmen utan i den faktiska verkligheten. Vad driver mig att odla? Vad ger mig glädje i trädgården? När känns det mest tungt? Vilka ambitioner har jag? Vilka värderingar? Hur mycket tid och ork har jag? Vad är det för plats jag har att odla på?

Jag tror att det är viktigt att ha koll på sin inre kompass och vem man är så man kan välja rätt i sin egen trädgård, för den tid som är just nu. Då blir det även enklare att navigera mellan all inspiration och alla tips. För egen del tycker jag om att läsa om hur andra gör, men det blir också lätt för mycket med sociala medier. När mitt eget odlande känns misslyckat jämfört med andras, då stänger jag ner alla intryck av hur andra gör och allt jag själv skulle vilja, kunna och borde göra. Däremellan tar jag in olika sätt, men försöker sålla fram det som passar mig, just nu och just här. Till exempel så älskar jag riktiga permakulturträdgårdar med organiska former, men har insett att det inte riktigt passar mig att odla så – jag är för hastig av mig och behöver lite mer raka rader och struktur för att det inte ska bli kaos. Det mer böljande får jag använda i perennodlingarna, och kanske i en annan del av livet. Mitt fokus är att producera mat, men det måste få vara ganska kravlöst och experimentellt för att det inte ska kännas för tungt och svårt. De första åren odlade vi det som var gott, roligt och spännande för att mer och mer utveckla självförsörjningsgraden med större mängder av lite ”tråkigare” grödor som potatis och annan lagringsmat.  Jag har också blivit bättre på att dela upp odlandet i sommargrödor och vintergrödor efter att gång på gång ha glömt bort vilken sorts morot som växer var….

För mig är viktigt att försöka samarbeta med naturen och anpassa mig efter vad vi har här, på den här platsen. Vi har mycket hästgödsel, nedkissat spån och stora ytor med gräs som behöver slås – alltså har jag anpassat mina odlingstekniker efter det. Mitt största hinder är rotogräs och därför är det viktigt för mig att hitta sätt att hantera det, tex genom att minska gränserna mellan gräsbevuxet och trädgårdsland. Jag vill framförallt odla en god jord och ta hand om mångfalden här – med mycket olika insekter, smådjur och växter eftersom jag tror att det minskar sårbarheten. Därför försöker jag odla en del blommor, låter det vara ganska vildvuxet, blir lycklig över att hitta en padda under en tuss gammalt gräs i trädgården och bryr mig inte särskilt hårt om ohyra och andra angrepp. Får naturen tid på sig brukar den balansera upp det mesta och jag kan ändå inte kontrollera allt. Vid krav på att odlandet ska bli perfekt och lyckas och att trädgården dessutom ska se snygg och prydlig ut tappar jag lusten.

Upphöjda bäddar med täckmaterial på. Gångar av gamla tidningar och begagnat spån emellan. Det är ett sätt att bygga trädgård som fungerar bra här.

Något annat som jag insett om mig själv är att jag behöver en viss mängd för att odlandet ska fungera. Det är mycket svårare att ta sig tid att sköta om några få krukor än att ta hand om hundratals plantor. Samtidigt får det inte bli för mycket. Någon kanske behöver sätta igång ett stort projekt med höga ambitioner för att verkligen satsa på det, medan någon annan behöver börja smått och lyckas med det för att sedan utöka. Någon har mycket tid, någon annan har ont om tid eller bara tillgång till trädgården en begränsad tid på året. Det viktiga är att komma på hur just du fungerar i odlandet – en del vill så lite varje dag medan en annan vill göra ett par stora sådder per år, någon vill odla året om medan någon annan mår bäst av att ha en vinterpaus, någon inspireras av att odla exotiska växter medan någon annan blir lyckligast med jordkällaren full av potatis….. Någon vill odla i pallkragar, någon annan på friland och någon tredje i kompostlimpor. Jag gör lite av varje, men det som fungerar allra bäst är något upphöjda bäddar med mycket komposterat hästgödsel i och gammalt gräs som täckmaterial, med gångar av gamla tidningar och begagnat spån från stallet emellan.

Hur man väljer att trädgården ska se ut och planeras kan till viss del bero på estetiken – kanske kompostlimpan och samplanteringarna som ser charmiga ut vid torpet känns för stökiga i en villaträdgård? I så fall går det utmärkt att rama in landen. Med tydliga former och fina kanter (små växthäckar, bräder, stålkanter…) gör det inget om innehållet är lite kaosartat med mångfald, variation och mycket djurliv. Men det viktigaste är att ta hänsyn till hur trädgården fungerar. Hur stor yta är det? Vad är det för jord? Var lyser solen och var finns skuggan? Var blåser det och var finns de sköna läplatserna? Var kommer frosten först och var smälter snön snabbast och sist? Var är det blötast och torrast? Var växer det naturligt bäst (och sämst) och vad växer där? Hur ändras det över året? Men också: Var rör man sig i trädgården? Var vill man vara? Det är bättre att anlägga gångar där man faktiskt går, och det är bra att ha kryddor, arbetsintensiva köksland och kompost nära huset eller där man ändå rör sig, så det blir lätt att ha koll och använda det.

Hur anpassar du ditt odlande efter dig själv, din situation och din trädgård?