Det här inlägget ingår i en odlingsserie, till stor del baserad på en odlingskurs jag höll här 2019. Den kommer inte vara heltäckande och säkert inte helt korrekt, men så här tänker jag kring odlande:
Jord: Jord är uppbyggt av mineraler (i storlek sand till lera), mull/humus (= nedbrutet organiskt material), porer/små håligheter där luft och vatten får plats, samt liv i form av allt från bakterier, svampmycel och mikrober till maskar och insekter. Det är livet i jorden som är de verkliga trädgårdsmästarna och dem ska vi vara rädda om! Dvs mata jorden med organiskt material, undvika att gräva och stöka till i jorden i onödan och se till att det finns lagom med fukt – varken för torrt eller blött. Livet i jorden vill helst ha levande växter att samverka med så det bästa är att ha alla ytor bevuxna så stor del av tiden som möjligt, och i annat fall täcka jorden. Helst med organiskt material som kan brytas ned, men även stenar och liknande kan fungera. Bespruta inte med gifter! Livet i jorden vill heller inte ha konstgödsel utan behöver gamla växtdelar, djurgödsel mm för att må bra.
Sandjord har är lättarbetad, porös, varm och väldränerad, men också näringsfattig och blir lätt torr eftersom vatten och näring rinner rakt igenom. Lera är näringsrik och fukthållande, men kan också bli för kall, hård och kompakt av fukten så det blir syrebrist och svårt för rötterna att tränga ner. Däremellan finns olika kombinationer av detta och med olika mängd humus i. All jord förbättras genom tillförsel av organiskt material – levande eller komposterat. Men man kan behöva ha lite tålamod! Även pH balanseras av organiskt material, och risken för växtsjukdomar minskar. För att veta vilken jord man har kan man gräva upp lite och lägga i en flaska vatten. Efter några timmar har materialet sjunkit till botten i skikt så det går att se vad jorden innehåller. Det går även att prova att rulla en sträng av fuktad jord – ju tunnare och längre sträng desto mer lera i jorden.
En frisk jord innehåller svampar och bakterier som samarbetar med växterna och som minskar trycket av skadliga dito, genom att helt enkelt konkurrera om platsen. Det häftiga är att samarbetet kan hjälpa växterna att få tillgång till vatten och näring! Grönsaker gillar om det finns en övervikt av bakterier i jorden och bakterier gynnas av grönt, kväverikt organiskt material. Vedartade växter, perenner mm gillar en övervikt av svamp i jorden, vilka gynnas av gul-bruna organiska material såsom spån, halm, torra löv mm. De grönsaker som inte samarbetar med svamp alls är kålväxter och mållväxter som spenat, rödbeta och mangold.
Skapa odlingsytor: Man kan skapa land på många olika vis: genom att bygga på höjden ovanpå marken, med sk lasagnebäddar eller kompostlimpor med olika organiska material i, lagda i lager med det grövsta i botten och det finaste lägst upp. På toppen lägger man jord att så i, eller så gör man hål som man fyller med lite jord och sedan sätter sin planta i. En variant är hügelbäddar där det ligger en stock i mitten, gärna lite nedgrävd, som långsamt får förmultna. Dessa är sätt att ta tillvara ”avfall” man har i trädgården och binda kol i marken = bra för klimatet. Materialet kommer ha blivit fin jord efter några år. Har man mycket rotogräs är det bra att täcka marken under med tidningar eller kartong, och limporna bör inte vara allt för små om de ska fungera bra.
Eftersom jag har mycket hästgödsel gör jag gödselkomposter av det (viktigt att täcka med tex ensilage för att hålla igång komposteringen och minska näringsläckage). Man kan även odla i sin vanliga trädgårdskompost eller göra en sk ruschkompost – dvs varva jord och kökskompost i ett upphöjt land. Pumpa, squash och vintersquash är bra att odla i kompostbäddarna medan de förmultnar till mer lätthanterlig form. Man kan göra en djupsäng genom att djupgräva första gången – man gräver en ränna ett spadtag djupt och lägger jorden i en skottkärra, sedan luckrar man jorden ett grepdjup ner och lägger över jorden från nästa ränna. När hela landet är genomgrävt tippar man ner jorden från skottkärran i den sista rännan och ser till att aldrig gå i sin bädd och den behöver heller inte grävas mer. Från och med nu sköter maskarna om att hålla jorden lucker. Det går även bra att gräva ner olika organiska material i bädden. I en djupgrävd bädd, eller andra djupa luckra land, går det att odla tätare än rekommendationerna.
Man kan även att ta fram jordfräsen och fräsa upp ett friland för att snabbt få till en odlingsyta – finns mycket rotogräs kan det behöva köras flera gånger med jämna mellanrum, men i övrigt bör man låta jordfräsen stå och bara luckra sina land med tex en grep. Fräsandet ställer till en väldig oreda i jorden och ska användas med försiktighet. Ett annat alternativ är att täcka ytan med tex en presenning ett år (två om man har rotogräs) för att sedan bara luckra jorden. Landet kan man sedan sköta traditionellt där man årligen anlägger rader med tex hjulhacka, eller så omvandlar man det till fasta bäddar med lika fasta gångar emellan. Bra mått är 75 cm breda gångar, med 45 cm gång.
Det går också att odla direkt i sand. Kryddväxter trivs ypperligt i det och iom att sanden blir extra varm och väldränerad kan känsliga växter lättare övervintra. Lägg gärna sand i odlingsgropen vid plantering av träd och buskar. En annan fördel är att jordbundna sjukdomar som klumprotssjuka på kål inte kan leva i sand. För att tillföra näring lägger man gräsklipp på sanden eller vattnar med gödselvatten.
Ett sätt är att lägga ut tidningar eller kartong på marken, lägga potatisar på och täcka med rejält med halm, ensilage eller gammalt hö. Efter ett par år kan man odla vad som helst där.
Bäddarna kan vara i marknivå eller upphöjda, kanske med en ram runt (tex en pallkrage eller flera). Fördelen med upphöjda bäddar är att de kan skapas ovanpå befintligt mark (extra bra om man vill ha annan jord än den som finns!), de värms upp snabbare på våren och är väldränerade. Nackdelen är att de kan bli lite väl dränerade (torra). Det går även att bygga riktigt höga odlingslådor som är enklare att nå för den som tex har svårt att böja sig. En odlingslåda kan ha en mental fördel i att det blir en begränsad och lättöverskådlig yta att sköta om. I landen kan man sedan ha arbetseffektiva raka rader eller yteffektiva snirkliga bäddar – där en variant är nyckelhålsodling.
Sätten att skapa land är många – det viktiga är att försöka anpassa det efter just dina och din trädgårds förutsättningar. Vad trivs du med? Vad har du för ursprunglig jord? Och framförallt – vad har du tillgängligt att bygga dina land av? Det bästa är att använda det som finns – gamla grenar, gräsklipp, det bortglömda höet på skullen, grannens gödselhög….
Det här är ett trevligt och lättskött område med markduk och grus runt pallkragarna. Stenarna håller värmen bra och utjämnat klimatet.
Jag har använt olika tekniker – gödselkomposter, lasagnebäddar, tidningar på gräsmattan och sedan jord från tex komposten ovanpå, fräst upp land som jag sedan gjort till ett system med fasta bäddar, fräst upp där det inte ska bli fasta bäddar…. Jag har land i marknivå, lite upphöjda och i olika lådor och pallkragar.
Ett Eko 