Spännande år

Det här året kommer verkligen gå i odlingens tecken! Dels är jag engagerad i ett odlingsprojekt – Odlingsakademien – som kommer bjuda på en mängd spännande aktiviteter och möten med andra odlingsintresserade. Missa inte det om du är odlingsintresserad och bor i området nordöstra Småland (ungefär)! Dels har jag fått möjligheten att jobba som trädgårdsmästare i en fantastisk permakulturträdgård. Dels ska jag hålla min första odlingskurs, här hemma på gården. (Än finns det nån plats kvar, så sök gärna om du är intresserad! Kursen hålls i Studieförbundet Vuxenskolans regi.) Och dels är det som vanligt full rulle hemma i min egen trädgård.

Mycket spännande och roligt på gång helt enkelt!

Annonser

Textilt återbruk – ull

Ull är ett fantastiskt naturmaterial som jag fått upp ögonen för under min återbrukskurs. Jag har tidigare dragit mig för ull eftersom det är svårt att tvätta och för att det kliar, men nu har jag tänkt om. Dels behöver – ska! – inte ull tvättas så ofta. Det är naturligt luktreducerande och smutsavstötande, och behöver för det mesta bara vädras ute i fuktig väderlek (eller i badrummet när man duschar) för att rengöra sig själv. Sen går det tvätta för hand eller på ett skonsamt program i maskinen några gånger per år. Dels kliar inte all ull – det beror på vilken fårras och vilken del av fårkroppen ullen kommer ifrån, samt vad man använder ullen till.

Men det man ska tänka på om man köper nya plagg är att ullen ska vara mulesingfri, och gärna både ekologisk och svensk, för även om det är en naturprodukt kan produktionen innebära att både fåren och ullen blir utsatta för otrevligheter. Här på SlowFashion finns en massa bra information om ull!

Något som är riktigt kul med ull är att det går att tova! Jag körde en tjock ylletröja på ett för varmt program i tvättmaskinen och ut kom en mycket mindre tröja, redo att klippas i bitar utan att det repade upp sig. De små hålen som fanns innan spelade syntes inte längre. Av denna tröja sydde jag sedan benvärmare, torgvantar, mössa och halsduk. Halslinningen blev till en dekoration i form av en ros, och det blev nästan inget tygspill alls!

Ett tunnare ullplagg i form av en lammullsklänning blev ett tunnare och mjukare material att jobba med och den har hittills förvandlats till vantar och mössa (av polokragen). Resten tror jag ska få bli ullsulor till skorna bland annat. Tovad lammull var verkligen ett roligt material att jobba med, och inspirerade mig dessutom att ta mina första stapplande steg inom området broderi.

Textilt återbruk – sy om

Vi ärver mycket av våra (framförallt barnens) kläder och det mesta andra köper vi second hand, men det är inte lätt att hitta kläder för lite större barn och ungdomar. Därför har jag ägnat en del av hösten och vintern åt att lära mig sy om plagg.

Jeanstyg är oerhört tacksamt att sy i. Lite tungt ibland visserligen, men med en rejäl nål i symaskinen så har det gått bra. Här har två klänningar i vuxenstorlek klippts av på mitten och sytts ihop och in, för att passa storlek 150 istället. Den ena är sammanfogad med ett band jag hade i gömmorna och som passade utmärkt med klänningens broderier. Det knepigaste har varit att få till en lagom figuranpassning utan att begränsa rörelsevidden eller göra det svårt att få på eller av plagget. Det är nackdelen med styva tyger, när det tekniska kunnandet inte är så stort….  Nästa steg är att lära mig sy om elastiska plagg, det är lite knepigt att få till snygga och hållbara sömmar tycker jag.

Dessutom sydde jag en väska av ett par jeansfickor och ett gammal läderband. Jeans går att ha till mycket!

Begagnade herrskjortor är ett annat grundmaterial som är tacksamt att jobba med. Jag roade mig med att sy om tre bomullsskjortor till en oversize-skjorta åt mig. Knepigt som tusan – jag höll på att ge upp av allt sprättande efter att jag tänkt, och sytt, fel ett antal gånger, men till slut så gick det. En annan skjorta blev en klänning till dottern med hjälp av överblivna detaljer från de skjortorna – en knapprad blev midja ihop med en armmudd och en annan ärm fyller ut kjolen. Innan den är klar ska den förstoras lite (det där med rätt storlek…!) och det ska på en krage, en ficka och några dekorationer av muddar. Den klänning är jag riktigt nöjd med, så jag hoppas verkligen inte jag klantar till det när den ska läggas ut!

Det tar tid att sy om plagg, men med tanke på vilken resurskrävande och smutsig verksamhet textilindustrin är (inte minst med tanke på textilarbetarnas situation!), så känns det väl värt att lägga energi på att ta tillvara plagg som redan finns och som är gjorda av ett tåligt material. Dessutom är det kul! (Åtminstone när det blir som man har tänkt…)

Textilt återbruk – lappa och laga

Men anledning av att jag i dagarna avslutar en fantastiskt rolig (och kanske framförallt nyttig!) kurs i textilt återbruk – Remake Reuse Recycle, så kommer här en liten serie inlägg i ämnet. Först ut är ”Lappa och laga”.

Under hösten och vintern har jag tagit tag i flera plagg som haft permanenta fläckar eller tråkiga hål – men en ganska enkel insats har kläderna fått nytt liv och dessutom en mer personlig touch. Det är framförallt barnens kläder som har räddats på detta vis, men även ett och annat av mina egna plagg.

En ny bekantskap under kursen var Sashiko – en tusenårig broderiteknik från Japan. Ett enkelt och roligt sätt att lappa kläder! Här i sin allra enklaste form – man kan sy hur fint som helst med rätt handlag, men jag nöjde mig med raka stygn. Fördelen är att det görs för hand – minimalt med utrustning och kan utföras framför tv:n för den som vill.

Ett sätt att lappa är att sy på applikationer. En fläckig klänning fick nytt liv genom att jag klippte ut mönstret på ett annat utslitet plagg och sydde på. Lite textillim förstärkte det hela. Kjolen till vänster var för kort så den har jag förlängt med hjälp av en klänning där överdelen gjort sitt, och även den fick en applikation av mönstret,  för att skapa en mer sammanhållen ”look”.

En skön sweatshirtklänning med irriterande fläckar blev tillpiffad med en applikation på samma tema från en annan tröja som tappat formen. Sen förstärkte jag mopsens ansiktsdrag med hjälp av broderi och som kronan på verket sydde jag fast en upphittad rosett. Jag är vansinnigt nöjd med denna – det måste jag erkänna!

Utöver detta har jag sytt i knappar som saknas (en löjlig orsak att låta plagg ligga oanvända – hur lång tid tar det att sy i en knapp?!), smort in en skinnjacka för första gången på kanske 12 år (den blev som ny!), lagat en massa småhål i tights med mera. Men det kanske viktigaste är att jag fixat en låda att lägga saker som ska lagas i och skaffat bättre utrustning för att göra det – en massa knappar på second hand, tråd i olika färger, tygbitar, textillim och en bra tygsax bland annat. Nu gäller det bara att hålla i och fortsätta lappa och laga!

Sammanställning av året – 2018

Inläggen duggar inte tätt nu precis, men det är dags att göra en summering av året som gått.  2018 har generellt sett varit ett fantastiskt år och bjudit på många tillfällen att glädjas åt, men även en del utmaningar.

De allra sista hösthallonen.

Först och främst vädret! I slutet av vintern föll snön utan uppehåll i flera dygn och vi fick slita hårt med att skotta fram bågväxthuset. Knappt hade allt smält bort innan den varmaste av varma somrar tog vid.

Vi var lättade när växthuset stod kvar helt opåverkad efter sin första tuffa vinter. Vi lärde oss också att så fort vårsolen börja värma måste all snö bort från plasten direkt, annars fryser den fast som is om det blir kallt igen.

Värmen skapade problem med att skaffa foder så vi slog en större mängd eget hö med hjälp av slåtterbalk, en vanlig släpkärra och handkraft, samt tog in en massa lövsly att fodra med. Minst sagt slitsamt, men trots allt roligt och tillfredsställande.

Under året har vi byggt ett litet hönshus på hjul och skaffat nya höns, samt haft linderödsgrisar under sommaren. Grisarna var ett väldigt trevligt inslag, men tyvärr bökade de inte upp ytan och tog hand om ogräsrötter och sly så bra som det var tänkt.

Vi har skapat en massa nya land och odlingslådor kring växthuset, samt tagit sticklingar från buskar och sått perenna blommor och sparris, som ska planteras ut i vår. Sammantaget har vi odlat mer än någonsin och även ätit och tagit tillvara mer än förut. Värmen gjorde det svårt att direktså (och både grävling och höns förstörde ett par sådder), så rotfruktskörden blev mindre än önskat men det mesta andra har vuxit så det knakat. Försådder i brätten och täckodlingen har hjälpt till att klara odlingen trots värme och torka.

Nytt för i år är rosenbönor och myskpumpa. Vi provade även kalebass (hysterisk växtkraft!!), armenisk gurka och amarant. Som vanligt var bondbönor, äppelgurka, körsbärstomaten Black Sweet Cherry och den stora svarta tomaten Nyagous våra favoriter som vi inte vill vara utan.

Visst är de magiskt vackra! Innan jag sådde rosenbönor läste jag någonstans att de passade perfekt till falafel, men när det var dags att skörda och äta hittade jag bara recept på de omogna bönskidorna att använda som brytbönor, så det blev att experimentera. Och visst blev det utmärkt falafel av dem!

Under hösten har vi: mustat äpplen; gjort saft, sylt och marmelad; torkat både bönor, äpplen, körsbär och andra bär, svamp, kryddor, pumpakärnor mm; konserverat tomater och tomatsåser, äppelmos och majs bland annat; lagt in gurka och rödbetor; mjölksyrat kål, morötter, gurka och bönor; fryst in spenat, ägg, bär, kryddor, majs, paprika, tomater och en massa färdigrätter som squash-ostkaka, ratatouille, vegetarisk färs, rosenbönsfalafel… Inne har vi en mängd vintersquash och pumpor, och två flätor med enorma vitlökar. Ute i landen finns grönkål, palsternackor, vintersallat, vinterportulak, persilja, svartrot, jordärtskockor och till alldeles nyligen även vanlig sallat.

Det har varit ett framgångsrikt odlingsår, och även om det fortfarande är långt kvar innan vi uppfyllt självförsörjningsambitionerna så går det framåt för varje säsong. Nästa ska vi odla ännu mer baljväxter och hoppas på ett bättre rotfruktsår.

Tack 2018 och välkommen 2019!

 

Att välja att värna

Om några veckor är det val. Dags att bestämma vem jag ska rösta på. Vem jag ska tro på. Hur jag ska tänka – lägga min röst på ett parti som är med i riksdagen, eller ett som borde vara med, men troligtvis inte kommer dit?

Det finns så många frågor. Och så många svar. Så många löften, floskler och vägar att gå. Men egentligen finns det bara en fråga som spelar någon riktig roll: Miljön. Klimatet. Jorden.

Jorden lär väl knappast gå under av vårt levnadssätt, hon (den?) verkar rätt anpassningsbar. Men kanske våra möjligheter att leva på jorden? Och vad spelar då Rut-avdrag eller tiggeriförbud för roll? Jag tror vi måste lyfta blicken högre än så! Och jag tror att vägen inte bara går via ny teknik, utan att det viktigaste är att minska vårt användande (utnyttjande) av resurser. Vägen går inte via sakfrågor, utan genom ett annat sätt att tänka och agera i stort.

I den här länken finns intressanta små filmer från Naturskyddsföreningen om hur de olika partierna står sig i miljöpolitiken. Även om det inte ger alla svar, så ger det en fingervisning. Kanske framförallt en fingervisning om vilka partier som inte bör få en röst av den som tar klimathotet på allvar!

Jo förresten – det finns ytterligare en fråga som borde löpa som en röd tråd genom allt, och det är allas lika värde. Såklart.

Jag vill leva i en värld där vi värnar om varandra och om den plats vi bor på, och det är vad jag vill basera mitt val på! Nu gäller det bara att veta vilket parti och vilken person som tänker som jag. På riktigt.

 

 

 

 

Vilken sommar….

Torraste sommaren i mannaminne. Så varmt att svetten lackar vid minsta ansträngning. (Bara midsommar var kall och regnig – såklart).

Allt går i rekordfart. Jordgubbarna var klara innan midsommar, syrsorna började spela i början av juli och nu faller löven…. Inte utan att man undrar hur hösten och vintern ska bli?

Vi har lyckats säkra foder till vintern. Torkat massor med löv och hängt upp i stalltaket. Både köpt hö och slagit eget. Förra året hässjade vi höet, i år torkade det på ett ögonblick på slag.

Nu känner jag mer än någonsin att jag verkligen vill utveckla gården mot att klara en opålitlig framtid. Torka och värme, men även stora nederbördsmängder. Mat-och foderbrist. Troligtvis brist på fossila bränslen, och dyrare el.

Jag vill kunna odla ännu mer, på sätt som klarar både torka och blöta, och som inte är beroende av fossila bränslen. Täckodling, samplantering, levande jord och biologisk mångfald är några pusselbitar som känns viktiga att värna om och fortsätta med. Jag vill förädla och ta tillvara mer, med mer fokus på att koka in, torka och konservera framför att frysa. Vi behöver en fungerade jordkällare! Inte minst behöver vi fortsätta förändra och utveckla våra matvanor för att bli mindre beroende av affärernas utbud. Jag vill bli bättre på att skapa egen jord och att ta egna fröer. Vi behöver hitta en nivå för antalet (och sorten) djur så vi kan vara självförsörjande på foder, men också se till att markerna används istället för att stå och växa igen.

Även om torkan oroar, även om framtiden oroar, så känns det så mycket bättre (och roligare!) att försöka göra något. Att ha en egen plätt mark. Att inte vara helt beroende, även om det tar mer tid att ställa om än jag skulle önska. Vi lever i en så märklig värld. Även om matpotatisen skulle börja ta slut, kommer det fortfarande finnas chips på hyllorna i affären. Även om det blir brist på spannmål kommer det finnas kakor, när det som finns borde användas till bröd. Och även fortsättningsvis kommer det slängas mängder av mat….. Jag skulle vilja leva i en värld där våra egentliga behov (samt medmänsklighet och sunt förnuft!) styr istället för pengar, där guldkanterna är guldkanter istället för vardagsvaror, där riktig mat inte är dyrare än produkter fullproppade med konstgjorda ämnen, där importerad mat inte är billigare än svensk, där vi inte lever vårt lyxliv på bekostnad av andra…. Kanske kommer vi dit en dag? Man kan alltid hoppas, men förändring brukar gå hand i hand med kaos så under tiden känns det mer än meningsfullt att försöka odla sin egen mat och vårda sin lilla plätt på jorden.