Det är så vacker ute nu. Det grönskar, blommar, knoppas och är kart överallt.
Första jordgubbarna rodnade i början av juni inne i växthuset. Ute var den första röd strax efter midsommar. Det är massor med jordubbskart här i år!
Violett bondböna.
Även de amerikanska blåbären verkar ge gott om bär den här sommaren. De små klockorna är otroligt fina!
Omogna vinbär. Bladen gör vi saft av och torkar till te.
Det ser ut att bli ett bra frukt- och bär-år. Äntligen!
Kirskål och nässlor
Ogräs är oundvikligt i en trädgård. Det finns fröogräs (tex svinmålla och våtarv) som sprider sig med hjälp av frön. Därför gör de ofta inte så stor skada i början, (om de inte tränger ut grönsakerna) men bör rensas bort innan de går i frö. Rotogräs (tex kirskål, kvickrot, tistlar…) sprider sig både med hjälp av rötter och fröer. Därför är det viktigt att få bort rötterna när man rensar och att satsa på nolltolerans. Det är mycket enklare i en lucker mullrik jord, så att täcka sin bäddar och tillföra organiskt material är bra även för rotogräsen. Håll koll på kompensationspunkten = när växten använt rötternas lagrade energi och precis börjar lagra solenergi, då ger det mest effekt att klippa ner/rensa bort. För kvickrot är det när den utvecklat 3-4 blad. Tid och tålamod är det som gäller för ogräsen! Jag har bekämpat mina rotogräs genom att:
Utanför odlingarna får ogräsen härja fritt, även om det naturligtvis hade varit bättre att ha en viss kontroll även där. Det är enklare att rensa i en fuktig jord än en torr och hård, så passa på efter ett regn eller när du vattnat.
Olika sätt att hantera ogräset:
Ogräsen är inte bara negativt, utan har sina fördelar.
Vilka är dina bästa användningsområden för ogräsen?
Det blev myskanksällingar! Medan höns i princip alltid ligger 21 dagar kan det variera med myskankor, beroende på att de ruvar sporadiskt i början. I en äggkläckare tar det ca 34 dagar, men dessa små kläcktes efter mer än 40 dagar, när jag nästan gett upp hoppet. De är bedårande söta när de fångar insekter som flyger förbi och när de badar i sin lilla pool!
Nu blommar det vart man vänder sig. Både vilda och tama växter. Det är så vackert och så förgängligt!
Jordgubbsblommor
Viol
Mahonia
Hägg
Äppelblomsknoppar
Rosenkvitten
Päronblom
Tur att det finns kamera så det går att njuta av prakten även under kallaste, mörkaste vintern.
Bäddarna i köksträdgården är nu rensade, luckrade och gödslade och på vissa ställen sådda. Nya land är gjorda, tvärtemot vad vi egentligen hade planerat. Dels dryga 100 kvm uppfräst yta, dels ett antal nya lådor.
Växthuset har blivit tömt på höns och kycklingar så vi kan börja förbereda bäddarna för sommarens tomater, paprikor och gurkor. Perennerna som sparrisen, jordgubbarna, salladslöken och kryddorna frodas. Vintersallad och vinterportulak finns kvar i landen sedan vintern och spenat, morot, sallad mm växer som nysådder.
Växthuset är suveränt som vintergård till hönsen och till kycklingar, men det är skönt att städa undan alla dessa grejer på våren!
Det växer massor av plantor i miniväxthusen inne i stora växthuset och i fönstren inne i huset. Det är ca 70 tomatplantor, många chili och paprika, bondbönor och ärtor, lökar, olika kålsorter, sallader, kryddor, blommor och en massa annat. Snart är det dags att så gurkväxter, majs och bönor bland annat.
Vi har planterat ut ett antal buskar som vi dragit upp från sticklingar. Även flera plantor med humle ska grävas ner, men vi vet ännu inte var. I en pallkrage står flera bebis-buskar i väntan på att planteras ut i barnkammaren där de ska få växa till nästa år. Det är tex fläder, jostabär, björnbär och olika sorters blåbärstry.
Vi har även hövallar att sköta om. Städa av, gödsla och hålla nere sly. Planen var att redan vara klar med städningen av vallarna och även städa upp hela vår mark efter skogsröjningen förra året, men vi har helt enkelt inte hunnit med. Det är livet med gård i ett nötskal – det finns alltid massor att göra, ännu fler planer och tiden räcker inte till. Men det brukar bli rätt ok på slutändan ändå.
Det här året kommer verkligen gå i odlingens tecken! Dels är jag engagerad i ett odlingsprojekt – Odlingsakademien – som kommer bjuda på en mängd spännande aktiviteter och möten med andra odlingsintresserade. Missa inte det om du är odlingsintresserad och bor i området nordöstra Småland (ungefär)! Dels har jag fått möjligheten att jobba som trädgårdsmästare i en fantastisk permakulturträdgård. Dels ska jag hålla min första odlingskurs, här hemma på gården. (Än finns det nån plats kvar, så sök gärna om du är intresserad! Kursen hålls i Studieförbundet Vuxenskolans regi.) Och dels är det som vanligt full rulle hemma i min egen trädgård.
Mycket spännande och roligt på gång helt enkelt!
Ull är ett fantastiskt naturmaterial som jag fått upp ögonen för under min återbrukskurs. Jag har tidigare dragit mig för ull eftersom det är svårt att tvätta och för att det kliar, men nu har jag tänkt om. Dels behöver – ska! – inte ull tvättas så ofta. Det är naturligt luktreducerande och smutsavstötande, och behöver för det mesta bara vädras ute i fuktig väderlek (eller i badrummet när man duschar) för att rengöra sig själv. Sen går det tvätta för hand eller på ett skonsamt program i maskinen några gånger per år. Dels kliar inte all ull – det beror på vilken fårras och vilken del av fårkroppen ullen kommer ifrån, samt vad man använder ullen till.
Men det man ska tänka på om man köper nya plagg är att ullen ska vara mulesingfri, och gärna både ekologisk och svensk, för även om det är en naturprodukt kan produktionen innebära att både fåren och ullen blir utsatta för otrevligheter. Här på SlowFashion finns en massa bra information om ull!
Något som är riktigt kul med ull är att det går att tova! Jag körde en tjock ylletröja på ett för varmt program i tvättmaskinen och ut kom en mycket mindre tröja, redo att klippas i bitar utan att det repade upp sig. De små hålen som fanns innan spelade syntes inte längre. Av denna tröja sydde jag sedan benvärmare, torgvantar, mössa och halsduk. Halslinningen blev till en dekoration i form av en ros, och det blev nästan inget tygspill alls!
Ett tunnare ullplagg i form av en lammullsklänning blev ett tunnare och mjukare material att jobba med och den har hittills förvandlats till vantar och mössa (av polokragen). Resten tror jag ska få bli ullsulor till skorna bland annat. Tovad lammull var verkligen ett roligt material att jobba med, och inspirerade mig dessutom att ta mina första stapplande steg inom området broderi.
Vi ärver mycket av våra (framförallt barnens) kläder och det mesta andra köper vi second hand, men det är inte lätt att hitta kläder för lite större barn och ungdomar. Därför har jag ägnat en del av hösten och vintern åt att lära mig sy om plagg.
Jeanstyg är oerhört tacksamt att sy i. Lite tungt ibland visserligen, men med en rejäl nål i symaskinen så har det gått bra. Här har två klänningar i vuxenstorlek klippts av på mitten och sytts ihop och in, för att passa storlek 150 istället. Den ena är sammanfogad med ett band jag hade i gömmorna och som passade utmärkt med klänningens broderier. Det knepigaste har varit att få till en lagom figuranpassning utan att begränsa rörelsevidden eller göra det svårt att få på eller av plagget. Det är nackdelen med styva tyger, när det tekniska kunnandet inte är så stort…. Nästa steg är att lära mig sy om elastiska plagg, det är lite knepigt att få till snygga och hållbara sömmar tycker jag.
Dessutom sydde jag en väska av ett par jeansfickor och ett gammal läderband. Jeans går att ha till mycket!
Begagnade herrskjortor är ett annat grundmaterial som är tacksamt att jobba med. Jag roade mig med att sy om tre bomullsskjortor till en oversize-skjorta åt mig. Knepigt som tusan – jag höll på att ge upp av allt sprättande efter att jag tänkt, och sytt, fel ett antal gånger, men till slut så gick det. En annan skjorta blev en klänning till dottern med hjälp av överblivna detaljer från de skjortorna – en knapprad blev midja ihop med en armmudd och en annan ärm fyller ut kjolen. Innan den är klar ska den förstoras lite (det där med rätt storlek…!) och det ska på en krage, en ficka och några dekorationer av muddar. Den klänning är jag riktigt nöjd med, så jag hoppas verkligen inte jag klantar till det när den ska läggas ut!
Det tar tid att sy om plagg, men med tanke på vilken resurskrävande och smutsig verksamhet textilindustrin är (inte minst med tanke på textilarbetarnas situation!), så känns det väl värt att lägga energi på att ta tillvara plagg som redan finns och som är gjorda av ett tåligt material. Dessutom är det kul! (Åtminstone när det blir som man har tänkt…)
Men anledning av att jag i dagarna avslutar en fantastiskt rolig (och kanske framförallt nyttig!) kurs i textilt återbruk – Remake Reuse Recycle, så kommer här en liten serie inlägg i ämnet. Först ut är ”Lappa och laga”.
Under hösten och vintern har jag tagit tag i flera plagg som haft permanenta fläckar eller tråkiga hål – men en ganska enkel insats har kläderna fått nytt liv och dessutom en mer personlig touch. Det är framförallt barnens kläder som har räddats på detta vis, men även ett och annat av mina egna plagg.
En ny bekantskap under kursen var Sashiko – en tusenårig broderiteknik från Japan. Ett enkelt och roligt sätt att lappa kläder! Här i sin allra enklaste form – man kan sy hur fint som helst med rätt handlag, men jag nöjde mig med raka stygn. Fördelen är att det görs för hand – minimalt med utrustning och kan utföras framför tv:n för den som vill.
Ett sätt att lappa är att sy på applikationer. En fläckig klänning fick nytt liv genom att jag klippte ut mönstret på ett annat utslitet plagg och sydde på. Lite textillim förstärkte det hela. Kjolen till vänster var för kort så den har jag förlängt med hjälp av en klänning där överdelen gjort sitt, och även den fick en applikation av mönstret, för att skapa en mer sammanhållen ”look”.
En skön sweatshirtklänning med irriterande fläckar blev tillpiffad med en applikation på samma tema från en annan tröja som tappat formen. Sen förstärkte jag mopsens ansiktsdrag med hjälp av broderi och som kronan på verket sydde jag fast en upphittad rosett. Jag är vansinnigt nöjd med denna – det måste jag erkänna!
Utöver detta har jag sytt i knappar som saknas (en löjlig orsak att låta plagg ligga oanvända – hur lång tid tar det att sy i en knapp?!), smort in en skinnjacka för första gången på kanske 12 år (den blev som ny!), lagat en massa småhål i tights med mera. Men det kanske viktigaste är att jag fixat en låda att lägga saker som ska lagas i och skaffat bättre utrustning för att göra det – en massa knappar på second hand, tråd i olika färger, tygbitar, textillim och en bra tygsax bland annat. Nu gäller det bara att hålla i och fortsätta lappa och laga!
Inläggen duggar inte tätt nu precis, men det är dags att göra en summering av året som gått. 2018 har generellt sett varit ett fantastiskt år och bjudit på många tillfällen att glädjas åt, men även en del utmaningar.
De allra sista hösthallonen.
Först och främst vädret! I slutet av vintern föll snön utan uppehåll i flera dygn och vi fick slita hårt med att skotta fram bågväxthuset. Knappt hade allt smält bort innan den varmaste av varma somrar tog vid.
Vi var lättade när växthuset stod kvar helt opåverkad efter sin första tuffa vinter. Vi lärde oss också att så fort vårsolen börja värma måste all snö bort från plasten direkt, annars fryser den fast som is om det blir kallt igen.
Värmen skapade problem med att skaffa foder så vi slog en större mängd eget hö med hjälp av slåtterbalk, en vanlig släpkärra och handkraft, samt tog in en massa lövsly att fodra med. Minst sagt slitsamt, men trots allt roligt och tillfredsställande.
Under året har vi byggt ett litet hönshus på hjul och skaffat nya höns, samt haft linderödsgrisar under sommaren. Grisarna var ett väldigt trevligt inslag, men tyvärr bökade de inte upp ytan och tog hand om ogräsrötter och sly så bra som det var tänkt.
Vi har skapat en massa nya land och odlingslådor kring växthuset, samt tagit sticklingar från buskar och sått perenna blommor och sparris, som ska planteras ut i vår. Sammantaget har vi odlat mer än någonsin och även ätit och tagit tillvara mer än förut. Värmen gjorde det svårt att direktså (och både grävling och höns förstörde ett par sådder), så rotfruktskörden blev mindre än önskat men det mesta andra har vuxit så det knakat. Försådder i brätten och täckodlingen har hjälpt till att klara odlingen trots värme och torka.
Nytt för i år är rosenbönor och myskpumpa. Vi provade även kalebass (hysterisk växtkraft!!), armenisk gurka och amarant. Som vanligt var bondbönor, äppelgurka, körsbärstomaten Black Sweet Cherry och den stora svarta tomaten Nyagous våra favoriter som vi inte vill vara utan.
Visst är de magiskt vackra! Innan jag sådde rosenbönor läste jag någonstans att de passade perfekt till falafel, men när det var dags att skörda och äta hittade jag bara recept på de omogna bönskidorna att använda som brytbönor, så det blev att experimentera. Och visst blev det utmärkt falafel av dem!
Under hösten har vi: mustat äpplen; gjort saft, sylt och marmelad; torkat både bönor, äpplen, körsbär och andra bär, svamp, kryddor, pumpakärnor mm; konserverat tomater och tomatsåser, äppelmos och majs bland annat; lagt in gurka och rödbetor; mjölksyrat kål, morötter, gurka och bönor; fryst in spenat, ägg, bär, kryddor, majs, paprika, tomater och en massa färdigrätter som squash-ostkaka, ratatouille, vegetarisk färs, rosenbönsfalafel… Inne har vi en mängd vintersquash och pumpor, och två flätor med enorma vitlökar. Ute i landen finns grönkål, palsternackor, vintersallat, vinterportulak, persilja, svartrot, jordärtskockor och till alldeles nyligen även vanlig sallat.
Det har varit ett framgångsrikt odlingsår, och även om det fortfarande är långt kvar innan vi uppfyllt självförsörjningsambitionerna så går det framåt för varje säsong. Nästa ska vi odla ännu mer baljväxter och hoppas på ett bättre rotfruktsår.
Tack 2018 och välkommen 2019!
Ett Eko 