Nu har ytterligare ett sommarlov passerat för barnen och hösten är på intågande. Det har varit en märklig sommar med pandemi och ett svajigt väder – kyligt i maj och juli med rejält varma veckor i juni och augusti. Många plötsliga regn men ändå torrt. Många grönsaker tog ovanligt lång tid på sig att mogna – tomaterna var en månad senare än de brukar så även om vi kommer få en hel del så är det inte i närheten av vad det brukar. Samma sak med squashen märkligt nog. Morötterna har blivit angripna av morotsfluga och blasten har vissnat. Dillen och persilja blir det knapert med och i våras fick jag så om flera grönsaker för att de inte ville ta sig. Dessutom har mördarsniglarna invaderat med full kraft. Kållarverna var sena, de kom inte förrän ganska nyligen – men då kom de med besked! Utöver det har ankor och höns tagit ihjäl ett antal salladsplantor och lite annat smått och gott. Det har varit motigt och segt på flera sätt. Tröstlöst att klippa sniglar och plocka larver.
En skörderunda i augusti: tomater, paprika, gurka, broccoli, kryddor, nyzeeländsk spenat, ärtor, bondbönor och bönor.
Samtidigt har vi fått mer potatis, lök, baljväxter och kål än någonsin tidigare. Helt enligt plan. Hur majs- och pumpaskörden blir får vi se. Det har funnits rejält med jordgubbar, smultron, blåbär, vinbär, krusbär, körsbär och hallon – frysen är snart full. Äntligen finns det äpplen på träden, även om skörden inte verkar bli dignande. Lite must ska vi väl äntligen få till efter att fruktblommorna fryst de senaste åren.
Utöver att vi lagt en hel del i frysen har vi torkat, mjölksyrat, kokat tomatsåser och äppelmos, lagt in gurka och rödbetor, saftat och syltat. Och än har vi bara börjat, än finns massor kvar att skörda och ta tillvara. Underbart, men även stressande. Varje år det massor som inte hinns med, samtidigt som vi totalt sett ökar självförsörjningsgraden sakta men säkert.
Den här sommaren blev fåglarnas år. I våras skaffade vi myskankor och nu är de 12 st. Några ska avyttras innan vintern, men resten ska hjälpa oss med snigeljakten. Dessutom är de vackra och trevliga djur! Även hönsen har förökat sig. 5 kycklingkullar på 3 mammor, sammanlagt 24 kycklingar. De senaste kullen kom fram med sin förrymda mamma ur snåren för bara några dagar sedan. Vi har fått både vita, svarta, bruna, gråa och spräckliga kycklingar och för en gångs skulle verkar det inte vara övervägande antal tuppar. Vi vill gärna föryngra den värpande delen av hönsflocken. Även om några tuppar inte heller sitter fel då egenuppfött är det enda vi äter när det gäller kyckling. Fyra ungtuppar med ovanan att börja gala redan halv fyra på mornarna har redan hamnat i grytan.
En stor del av sommaren har gått till höskörden. Vi har hässjat mellan (de ofta oväntade) regnskurarna. Tungt och slitigt, men ändå roligt. För första gången har vi haft hästen till hjälp med att köra ut krakar, räfsa ihop hö och sedan köra in det till skullen. Det blir mer och mer hästkrafter vartefter vi hittar utrustning som passar till en liten häst.
Det var en liten sammanfattning av den gångna sommaren. Hinner jag nu inte producera så mycket matnyttigt på bloggen, så är det ju iallafall bra med lite dagboksanteckningar för min egen skull. Man glömmer så lätt. Nu hoppas jag på en lång och skön höst så jag hinner skörda massor och även beta av en del på den andra Att göra-listan.
Hur man ska vattna beror på olika faktorer såsom jordtyp, samt växtens ålder och rotsystem.
Jordtyp: Har man sandjord behöver man vattna oftare eftersom vattnet snabbt rinner igenom. En lerjord håller vatten bra, så där bör man vattna mer sällan. En lerig jord får också ofta som en skorpa ovanpå, så vattnet (och fröerna!) spolas av istället för att sjunka in. Åtgärda kortsiktigt genom att luckra ytligt och långsiktigt genom att tillsätta mullämnen/organiskt material såsom kompostjord eller stallgödsel. Det gör även lerjorden mer dränerad. (Sandjorden blir istället mer vatten- och näringshållande med mull – organiskt material är dundermedel i alla sammanhang!) Att täcka jorden med organiskt material bidrar också till att undvika skorpbildning, samt minska vattenbehovet genom att hålla kvar fukten. Lär känna din jord genom att gräva en liten grop i jorden, fyll på med vatten och se hur lång tid det tar att sjunka undan. Gräv sedan lite till och kika på hur vattnet har spridit sig. Ofta tror man att vattnet nått djupare än det faktiskt har. En levande jord är mer vattenhållande och kan hjälpa växterna med sitt vattenbehov, så var rädd om livet i jorden! Mata med olika sorters organiskt material och använd aldrig gifter i trädgården!
Ålder: Sådder ska hållas fuktiga medan fröet gror – vattna försiktigare ju mindre fröer, så de inte spolas omkring. Riktigt små fröer ska egentligen bara duschas med en sprayflaska. Uppvuxna plantor är tåligare och kan härdas lite ibland till att skaffa sig ett rejält rotsystem, men de ska inte bli så torra att de slokar! Tänk på att köpejord kan vara nästan omöjlig att få fuktig igen om den tillåts torka ut. Då rinner vattnet bara rakt igenom. Att sätta hela krukan i vatten några timmar kan förhoppningsvis hjälpa. Perenner som hunnit etablera sig brukar knappt behöva vattnas alls. Akta så inte jorden blir för blöt – då får plantan syrebrist och kanske dör. Dessutom blir det extra kyligt för rötterna med blöt jord.
Rotsystem:Rotsaker såsom morötter vill man ofta ha långa – vattna mer sällan, men rejält!, så de söker sig neråt. Växter med grunda rotsystem som sallad och lök vill ha vatten oftare. Vattna flera gånger vid samma tillfälle om du vill få ner vätan på djupet. Gör gärna som Pippi – vattna när det regnar! Jag brukar vandra runt i trädgården när jag vattnar, så varje land blir vattnat flera gånger med tid emellan för vattnet att sjunka ner. Gräv gärna lite i jorden efteråt för att se hur långt ner vattnet har nått.
Det bästa är ofta att vattna kvällstid eller tidigt på morgonen så vattnet hinner sjunka ner ordentligt innan solen avdunstar det. Välj morgonen om du har besvär med mördarsniglar. Framåt augusti är luftfuktigheten hög så även då är det bättre att vattna på morgonen pga risk för svamp och mögel. Särskilt viktigt är detta i ett växthus! Växthuset ska gärna stå öppet nattetid och ventilera bort fukten ordentligt kring augusti.
Det finns olika sätt att vattna. Spridare är enkelt men mycket vatten går till spillo och det blir extra fuktigt kring hela plantan. Fuktslang/svettslang eller droppbevattning som får stå på under en längre tid är bättre. Rotbevattnare är bra om man vill få ner fukten i jorden, den använder jag mycket. Även en uppochnervänd plastflaska i jorden, eller en hink med små hål i längst ner vattnar långsamt, vilket är bra om jorden ska hinna ta emot vattnet ordentligt. Länge och långsamt är det optimala. Jag använder oftast en vanlig trädgårdsslang som jag går runt och spolar med mellan rader och bredvid plantor, eller duschar över landen. Det tar tid, men ger mig också en chans att inspektera mina odlingar istället för att bara susa förbi. Det är en ganska ”brutal” vattning, men brukar funka bra om jag anpassar mig efter hur känsliga plantorna är.
Samla vatten: Det finns all anledning att samla regnvatten till sina odlingar, men också att fundera ett extra varv kring hur trädgården påverkas vid stora vattenflöden som rejäla regn. Boken Skörda regnvatten ger bra tips på smarta lösningar, liksom många permakultur-böcker. Det kan handla om dammar och regnbäddar, seriekopplade regntunnor, viadukter via pergola, swales och speciella utkastare på stuprören. Glöm inte att sätta lock och stängsel för att skydda barn och djur!
Det finns väldigt mycket redskap för att odla. Dessa använder jag mest:
Grep, spade och kratta. Skulle jag behöva välja ett enda redskap i trädgården så skulle det bli grepen -användbar nästan jämt! Även en kultivator kan vara bra att ha.
Skottkärra och cykelkärra.
Handspade, sekatör och Lucko (används för att rensa ogräs).
Såbrätten och krukor, samt en matkniv för att pilla upp små plantor ur brättena med.
Brödbackar till sådder, skörd mm och brickor att placera sådderna på.
Vattenslangar, vattenkannor och rotbevattnare (bra för att få ner fukten i jorden).
Fiberduk och tyllgardiner. Rejäl markduk för att täcka bort besvärligt rotogräs.
Odlingsstation med lysrör inomhus, ett litet växthus för plantuppdragning och ett miniväxthus med värmematta i stora växthuset.
Plantetiketter, uppbindningssnören och tomatclips.
Brätten är smidiga när det ska sås mycket grönsaker. Uppe till höger är ett brätte för skogsplantor – det passar extra bra till majs och bönor.
Det går att så i många olika slags kärl. Avklippta mjölkkartonger har fördelen att de går att anpassa precis efter behov – lågt till småplantor och högt till tex omplantering av tomat. (Mjölkkartonger är dessutom även utmärkta att frysa skörden i!) Toapappersrullar, äggkartonger och krukor gjorda av tidningspapper passar bäst till sådder som står kort stund innan utplantering och sedan kan man sätta ut allt i landet – ingen störning av plantans känsliga rötter och ”krukan” förmultnar snart. Vindruvsaskar och köttfärslådor funkar också bra att så i, och såklart vanliga krukor. Vid större sådder är det smidigt med såbrätten. Vid bredsådd (man strösslar ut frön över en större yta) är det kanon med en brödback med tidning i botten.
Hur djupt jordlager man sår i beror till stor del på fröet. Små känsliga frön som sallad vill inte ha för djup jord medan ett mer rejält frö som majs eller pumpa kräver ett större djup.
Ska man använda såjord eller plantjord då? Såjord är lättare och med mindre näring i än plantjord, vilket är skonsammare mot plantans känsliga rötter. Men till växter som går att så direkt i ett trädgårdsland använder jag plantjord. Kan de växa ute i gödslad jord är de inte så kinkiga. När jag ändå använder såjord brukar jag grunda med lite plantjord för att det ska finnas näring att hämta en längre tid. Generellt brukar man så fröet ungefär 3 ggr sin storlek djupt, vilket innebär att riktigt små fröer så sås väldigt grunt. En del fröer är ljusgroende – de ska alltså inte täckas alls av jord. Vissa fröer behöver stratifieras – dvs utsättas för vinter innan de kan gro. Några veckor i kylen, eller att de får stå ute i växthuset under vintern, brukar fungera bra.
Ofta ska fröet ha det lite extra varmt, och mörkt, när det gror för att sedan må bäst av att ha det svalare och ljusare. Blir plantorna långa, smala och rangliga har de det troligtvis för mörkt och/eller för varmt – de söker sig mot mer ljus. Ett vanligt fönster brukar inte vara tillräckligt ljust förrän sen vår någon gång. Det finns speciella växtljusrör, men det går bra med ett vanligt, relativt starkt – helst monterat i kedjor eller liknande så att det går att justera vartefter plantorna växer. Växter vill ha natt och dag, så lamporna bör vara avstängda minst 8 h/dygn.
Jag har många av mina plantor i ett extra växthus i växthuset, med en fiberduk över om det är kallt. Ibland får plantor för sig att gå väldigt snabbt i blom om de utsätts för för låga, eller omväxlande, temperaturer, men de verkar klara det bättre om de är vana från späd ålder. Men det gäller att hålla ett öga på väderlek och termometer om man har plantor ute på våren, ifall det knäpper till och blir riktigt kallt rätt som det är. Varmvädersväxter som gurka, majs och bönor är extra känsliga, medan asiatiska kålväxter, dill, många sorters sallader mm är riktigt tåliga. Även tomatplantor tål en hel del.
Det gäller att vädra ordentligt varma dagar – så fort solen ligger på stiger temperaturen snabbt i växthuset.
Jag brukar börja mitt odlingsår med att så paprika, chili, purjo och selleri i januari-februari. Tomater kring Internationella kvinnodagen 8 mars. Gurkor, pumpor, bönor och majs kring 1 maj (detta kalla år har jag sparat en del av den sådden till flera veckor senare). Resterande grödor däremellan, ofta i omgångar och både ute och inne.
Dill, koriander, persilja, asiatiska blad, rotsaker (utom betor) mm är väldigt tåliga och går tom att höst- eller vinterså. Sockerärtor och bondbönor (som egentligen snarare är en ärt en än böna) går bra att så från april någon gång, medan andra ärtor och bönor är känsliga varmvädersväxter som inte vill utsättas för frost.
Sockerärta
Bevattning av sådder är ett lite knepigt kapitel. De ska inte torka ut när de gror men jorden får inte heller vara för blöt. Spraya med blomspruta brukar rekommenderas, men jag vattnar oftast med en vanlig flaska, eller liten vattenkanna, även till nya sådder och det brukar funka bra. Många gånger vattnar jag underifrån genom att hälla vatten på brickan krukorna eller brättena står på. Det är viktigt att se till att det inte blir stående vatten i krukan, så gör små hål i botten om du använder tex mjölkkartonger (klipp av ett hörn). Växterna blir gladast av tempererat vatten. Glöm inte att gödselvattna vid behov. Guldvatten, nässelvatten, bokashivätska (utspädd!) mm funkar bra.
När plantorna som vuxit inne ska planteras ut brukar de behöva avhärdas, annars får de en chock av temperaturen ute – och solskenet! Jag brukar ställa plantorna lite skuggigt och skyddat under flera lager fiberdukar nån vecka och successivt vänja dem vid att vara ute, men de allra flesta plantorna sätter jag ut i lilla växthuset inne i stora växthuset så tidigt som möjligt så de blir tåliga från små. Springa in och ut med växter morgon och kväll, som är det vanliga sättet som rekommenderas, orkar jag inte. Jag har också ett miniväxthus med värmematta i växthuset, där många plantor får mellanlanda. Har man inget växthus kan man använda en kallbänk – tex en pallkrage med plastlock. Glöm inte att vädra dagtid för att undvika fukt och värmeslag!
Det här inlägget ingår i en odlingsserie, till stor del baserad på en odlingskurs jag höll här 2019. Den kommer inte vara heltäckande och säkert inte helt korrekt, men så här tänker jag kring odlande:
Det finns (minst) 2 sorters komposter: Trädgårdskomposten och kökskomposten. Kökskomposten måste vara sluten och kräver tillstånd av kommunen. Där komposteras matavfall. Trädgårdskomposten kan bestå av lite vad som helst – i sin enklaste form är den bara en hög, och den fylls av trädgårdsavfall. För att en kompost ska fungera är det viktigt med en balans mellan kolrika material (bruna/gula = gamla löv, visset gräs, grenar, papper, spån…) och kväverika material (gröna = färskt gräs, matrester, gödsel, urin…), vilket innebär att man brukar behöva tillsätta kväverikt material till trädgårdskomposten och kolrikt material till kökskomposten. Använd det du har tillgängligt! I trädgården brukar det finnas mest kväverikt material på sommaren när gräset växer och mest kolrikt på hösten när allt vissnat ner. För att processen i komposten ska fungera bra behöver det också finnas syre, man behöver röra om ibland och det behöver vara lagom fuktigt. Helst ska den även ha kontakt med marken så det kan komma in maskar och annat liv. Jag slänger i lite hästskit från gödselstacken ibland om jag tycker det behövs – där finns massor med maskar!
Kompostlimpor och lasagnebäddar är också en sorts komposter, likaså täckning med organiskt material – sk ytkompostering. Det finns även maskkomposter,bokashi samt ruschkompost som innebär att man varvar köksavfall och jord och odlar direkt i det.
Jag tycker det är fantastiskt med täckodling! Det vanligaste är att täckodla med organiska material såsom gräsklipp, halm, gamla löv, ensilage, ull mm. Täcket minskar vattningsbehovet, minskar ogräset, håller jorden lucker, samt gödslar jorden och matar jordlivet medan det bryts ner. Gräsklipp är kväverikt och bryts ner snabbt. Det passar bra till krävande växter och bör inte läggas på för tjockt eller tätt inpå plantorna eftersom det ”brinner” när det bryts ner och riskerar att bli en syrefattig varm illaluktande sörja. Gulbruna material såsom halm, spån och gamla löv innehåller inte så mycket kväve, utan kan istället ta en del kväve från jorden när det bryts ner, särskilt om man myllar ner det i jorden, och passar bäst i gångar eller kring mindre krävande växter såsom buskar och perenner. Jag använder gammal kasserad ensilage och långt slaget gräs, samt ogräs på mina grönsaksodlingar. Perfekt att använda kvickrot och kirskål, men inte rotogräsrötter såvida de inte hunnit torka ordentligt och helst inga ogräsfröer! Jag lägger spån i gångar och runt blåbärsbuskar och halm under bärbuskar och runt jordgubbsplantor som inte vill ha för mycket kväve. Om jag har tillräckligt med material kör jag ett tjockt lager, kanske 20 cm, på hösten på mina bäddar. När jag ska så eller vill att jorden ska värmas upp snabbare på våren tar jag av täcket (om det finns något kvar) och lägger tillbaka det när grönsakerna har vuxit till sig lite, men då snarare 2-5 cm beroende på hur stor gröda det är. Ibland sätter jag ner plantor direkt igenom täckmaterialet.
Det här med gödsling är inte helt enkelt. Grundgödsling som innebär att man fyller sina bäddar med tex stallgödsel. Detta ska helst ske på våren, men lerjordar kan man gödsla på hösten. En mullhaltig jord kan hålla mer näring som ”pytsas ut” under längre tid, så allt som ökar mullhalten är bra – tex täckodling och tillsats av kompostjord eller stallgödsel- organiskt material alltså. Övergödsling innebär att man tillsätter extra gödsel under säsongen. Man kan till exempel guldvatten (kissvatten), nässelvatten, hönsgödsel eller gräsklipp. Hönsgödsel är starkt så det är bäst att använda sparsamt, eller i kombination med kolrika material. Då blir det en mer långsam och jämn gödseleffekt. Gröngödsling innebär speciella växande grödor i landet – det kan vara klöver eller baljväxter som binder kväve i jorden, växter som luckrar jorden genom sina kraftiga rötter eller som tillför mull när de bryts ner. Exempel på gröngödslingsgrödor är bovete, solros, honungsört, perserklöver och rajgräs. Undvik konstgödsel då det bara innehåller ett fåtal näringsämnen, inte bygger upp jordens mullhalt eller är bra för livet i jorden, samt är väldigt energikrävande att framställa. (Därför väljer jag alltid ekologisk jord med naturgödsel när jag köper plantjord på påse)
Det brukar märkas om det behövs mer gödning genom att plantorna blir små, taniga och gulnar. Men det gäller att observera och fundera – plantan kan lika gärna stå för blött, för kallt eller ha fått en chock av solen när den planterats ut. Det finns många andra tecken på brist hos plantan, som kan bero på att ett ämne saknas i jorden eller att det inte finns förutsättningar för plantan att ta upp just det ämnet. Tex kan tomatplantor bli lite lila pga fosforbrist som beror på att de står lite för kallt snarare än att det saknas fosfor i jorden. Plantor som fått för mycket kväve får stor mörkgrön bladmassa, vilket inte är bra av flera anledningar. Tex ökar det risken för näringsläckage till naturen, det blir mindre frukt/grönsak till förmån för blad och tex spenat kan innehålla för mycket nitrit.
Grönmassa som gräs innehåller det mesta som växter behöver. Behövs det mycket och snabb näring, tex till krävande växter, är det bra med gräsklipp, medan det är bättre med mer svårnedbrutet material som långt gräs eller ensilage där det kräver mindre näring. Alternativ lägger man på tunnare lager gräsklipp eller blandar med något mer kolrikt.
Krävande växter är tex kål, purjo, pumpa, majs och tomat, medan potatis inte vill ha det allt för näringsrikt. Däremellan finns tex lök, rotsaker och gröna blad. Baljväxter som bönor och ärtor räknas som närande – de tillför kväve till jorden genom samarbete med bakterier vid rötterna.
Det här inlägget ingår i en odlingsserie, till stor del baserad på en odlingskurs jag höll här 2019. Den kommer inte vara heltäckande och säkert inte helt korrekt, men så här tänker jag kring odlande:
Jord: Jord är uppbyggt av mineraler (i storlek sand till lera), mull/humus (= nedbrutet organiskt material), porer/små håligheter där luft och vatten får plats, samt liv i form av allt från bakterier, svampmycel och mikrober till maskar och insekter. Det är livet i jorden som är de verkliga trädgårdsmästarna och dem ska vi vara rädda om! Dvs mata jorden med organiskt material, undvika att gräva och stöka till i jorden i onödan och se till att det finns lagom med fukt – varken för torrt eller blött. Livet i jorden vill helst ha levande växter att samverka med så det bästa är att ha alla ytor bevuxna så stor del av tiden som möjligt, och i annat fall täcka jorden. Helst med organiskt material som kan brytas ned, men även stenar och liknande kan fungera. Bespruta inte med gifter! Livet i jorden vill heller inte ha konstgödsel utan behöver gamla växtdelar, djurgödsel mm för att må bra.
Sandjord har är lättarbetad, porös, varm och väldränerad, men också näringsfattig och blir lätt torr eftersom vatten och näring rinner rakt igenom. Lera är näringsrik och fukthållande, men kan också bli för kall, hård och kompakt av fukten så det blir syrebrist och svårt för rötterna att tränga ner. Däremellan finns olika kombinationer av detta och med olika mängd humus i. All jord förbättras genom tillförsel av organiskt material – levande eller komposterat. Men man kan behöva ha lite tålamod! Även pH balanseras av organiskt material, och risken för växtsjukdomar minskar. För att veta vilken jord man har kan man gräva upp lite och lägga i en flaska vatten. Efter några timmar har materialet sjunkit till botten i skikt så det går att se vad jorden innehåller. Det går även att prova att rulla en sträng av fuktad jord – ju tunnare och längre sträng desto mer lera i jorden.
En frisk jord innehåller svampar och bakterier som samarbetar med växterna och som minskar trycket av skadliga dito, genom att helt enkelt konkurrera om platsen. Det häftiga är att samarbetet kan hjälpa växterna att få tillgång till vatten och näring! Grönsaker gillar om det finns en övervikt av bakterier i jorden och bakterier gynnas av grönt, kväverikt organiskt material. Vedartade växter, perenner mm gillar en övervikt av svamp i jorden, vilka gynnas av gul-bruna organiska material såsom spån, halm, torra löv mm. De grönsaker som inte samarbetar med svamp alls är kålväxter och mållväxter som spenat, rödbeta och mangold.
Skapa odlingsytor: Man kan skapa land på många olika vis: genom att bygga på höjden ovanpå marken, med sk lasagnebäddar eller kompostlimpor med olika organiska material i, lagda i lager med det grövsta i botten och det finaste lägst upp. På toppen lägger man jord att så i, eller så gör man hål som man fyller med lite jord och sedan sätter sin planta i. En variant är hügelbäddar där det ligger en stock i mitten, gärna lite nedgrävd, som långsamt får förmultna. Dessa är sätt att ta tillvara ”avfall” man har i trädgården och binda kol i marken = bra för klimatet. Materialet kommer ha blivit fin jord efter några år. Har man mycket rotogräs är det bra att täcka marken under med tidningar eller kartong, och limporna bör inte vara allt för små om de ska fungera bra.
Eftersom jag har mycket hästgödsel gör jag gödselkomposter av det (viktigt att täcka med tex ensilage för att hålla igång komposteringen och minska näringsläckage). Man kan även odla i sin vanliga trädgårdskompost eller göra en sk ruschkompost – dvs varva jord och kökskompost i ett upphöjt land. Pumpa, squash och vintersquash är bra att odla i kompostbäddarna medan de förmultnar till mer lätthanterlig form. Man kan göra en djupsäng genom att djupgräva första gången – man gräver en ränna ett spadtag djupt och lägger jorden i en skottkärra, sedan luckrar man jorden ett grepdjup ner och lägger över jorden från nästa ränna. När hela landet är genomgrävt tippar man ner jorden från skottkärran i den sista rännan och ser till att aldrig gå i sin bädd och den behöver heller inte grävas mer. Från och med nu sköter maskarna om att hålla jorden lucker. Det går även bra att gräva ner olika organiska material i bädden. I en djupgrävd bädd, eller andra djupa luckra land, går det att odla tätare än rekommendationerna.
Man kan även att ta fram jordfräsen och fräsa upp ett friland för att snabbt få till en odlingsyta – finns mycket rotogräs kan det behöva köras flera gånger med jämna mellanrum, men i övrigt bör man låta jordfräsen stå och bara luckra sina land med tex en grep. Fräsandet ställer till en väldig oreda i jorden och ska användas med försiktighet. Ett annat alternativ är att täcka ytan med tex en presenning ett år (två om man har rotogräs) för att sedan bara luckra jorden. Landet kan man sedan sköta traditionellt där man årligen anlägger rader med tex hjulhacka, eller så omvandlar man det till fasta bäddar med lika fasta gångar emellan. Bra mått är 75 cm breda gångar, med 45 cm gång.
Det går också att odla direkt i sand. Kryddväxter trivs ypperligt i det och iom att sanden blir extra varm och väldränerad kan känsliga växter lättare övervintra. Lägg gärna sand i odlingsgropen vid plantering av träd och buskar. En annan fördel är att jordbundna sjukdomar som klumprotssjuka på kål inte kan leva i sand. För att tillföra näring lägger man gräsklipp på sanden eller vattnar med gödselvatten.
Ett sätt är att lägga ut tidningar eller kartong på marken, lägga potatisar på och täcka med rejält med halm, ensilage eller gammalt hö. Efter ett par år kan man odla vad som helst där.
Bäddarna kan vara i marknivå eller upphöjda, kanske med en ram runt (tex en pallkrage eller flera). Fördelen med upphöjda bäddar är att de kan skapas ovanpå befintligt mark (extra bra om man vill ha annan jord än den som finns!), de värms upp snabbare på våren och är väldränerade. Nackdelen är att de kan bli lite väl dränerade (torra). Det går även att bygga riktigt höga odlingslådor som är enklare att nå för den som tex har svårt att böja sig. En odlingslåda kan ha en mental fördel i att det blir en begränsad och lättöverskådlig yta att sköta om. I landen kan man sedan ha arbetseffektiva raka rader eller yteffektiva snirkliga bäddar – där en variant är nyckelhålsodling.
Sätten att skapa land är många – det viktiga är att försöka anpassa det efter just dina och din trädgårds förutsättningar. Vad trivs du med? Vad har du för ursprunglig jord? Och framförallt – vad har du tillgängligt att bygga dina land av? Det bästa är att använda det som finns – gamla grenar, gräsklipp, det bortglömda höet på skullen, grannens gödselhög….
Det här är ett trevligt och lättskött område med markduk och grus runt pallkragarna. Stenarna håller värmen bra och utjämnat klimatet.
Jag har använt olika tekniker – gödselkomposter, lasagnebäddar, tidningar på gräsmattan och sedan jord från tex komposten ovanpå, fräst upp land som jag sedan gjort till ett system med fasta bäddar, fräst upp där det inte ska bli fasta bäddar…. Jag har land i marknivå, lite upphöjda och i olika lådor och pallkragar.
Det här inlägget är första delen i en odlingsserie, till stor del baserad på en odlingskurs jag höll här 2019. Den kommer inte vara heltäckande och säkert inte helt korrekt, men så här tänker jag kring odlande:
Det finns otroligt mycket tips, information och kunskap kring odlande och trädgård. För att inte tala om inspiration! Det finns även flera olika inriktningar och tekniker att använda, men vad är det rätta? Jag tror att det är viktigt att börja med att fundera på vem man är eller vill vara som odlare, inte bara i drömmen utan i den faktiska verkligheten. Vad driver mig att odla? Vad ger mig glädje i trädgården? När känns det mest tungt? Vilka ambitioner har jag? Vilka värderingar? Hur mycket tid och ork har jag? Vad är det för plats jag har att odla på?
Jag tror att det är viktigt att ha koll på sin inre kompass och vem man är så man kan välja rätt i sin egen trädgård, för den tid som är just nu. Då blir det även enklare att navigera mellan all inspiration och alla tips. För egen del tycker jag om att läsa om hur andra gör, men det blir också lätt för mycket med sociala medier. När mitt eget odlande känns misslyckat jämfört med andras, då stänger jag ner alla intryck av hur andra gör och allt jag själv skulle vilja, kunna och borde göra. Däremellan tar jag in olika sätt, men försöker sålla fram det som passar mig, just nu och just här. Till exempel så älskar jag riktiga permakulturträdgårdar med organiska former, men har insett att det inte riktigt passar mig att odla så – jag är för hastig av mig och behöver lite mer raka rader och struktur för att det inte ska bli kaos. Det mer böljande får jag använda i perennodlingarna, och kanske i en annan del av livet. Mitt fokus är att producera mat, men det måste få vara ganska kravlöst och experimentellt för att det inte ska kännas för tungt och svårt. De första åren odlade vi det som var gott, roligt och spännande för att mer och mer utveckla självförsörjningsgraden med större mängder av lite ”tråkigare” grödor som potatis och annan lagringsmat. Jag har också blivit bättre på att dela upp odlandet i sommargrödor och vintergrödor efter att gång på gång ha glömt bort vilken sorts morot som växer var….
För mig är viktigt att försöka samarbeta med naturen och anpassa mig efter vad vi har här, på den här platsen. Vi har mycket hästgödsel, nedkissat spån och stora ytor med gräs som behöver slås – alltså har jag anpassat mina odlingstekniker efter det. Mitt största hinder är rotogräs och därför är det viktigt för mig att hitta sätt att hantera det, tex genom att minska gränserna mellan gräsbevuxet och trädgårdsland. Jag vill framförallt odla en god jord och ta hand om mångfalden här – med mycket olika insekter, smådjur och växter eftersom jag tror att det minskar sårbarheten. Därför försöker jag odla en del blommor, låter det vara ganska vildvuxet, blir lycklig över att hitta en padda under en tuss gammalt gräs i trädgården och bryr mig inte särskilt hårt om ohyra och andra angrepp. Får naturen tid på sig brukar den balansera upp det mesta och jag kan ändå inte kontrollera allt. Vid krav på att odlandet ska bli perfekt och lyckas och att trädgården dessutom ska se snygg och prydlig ut tappar jag lusten.
Upphöjda bäddar med täckmaterial på. Gångar av gamla tidningar och begagnat spån emellan. Det är ett sätt att bygga trädgård som fungerar bra här.
Något annat som jag insett om mig själv är att jag behöver en viss mängd för att odlandet ska fungera. Det är mycket svårare att ta sig tid att sköta om några få krukor än att ta hand om hundratals plantor. Samtidigt får det inte bli för mycket. Någon kanske behöver sätta igång ett stort projekt med höga ambitioner för att verkligen satsa på det, medan någon annan behöver börja smått och lyckas med det för att sedan utöka. Någon har mycket tid, någon annan har ont om tid eller bara tillgång till trädgården en begränsad tid på året. Det viktiga är att komma på hur just du fungerar i odlandet – en del vill så lite varje dag medan en annan vill göra ett par stora sådder per år, någon vill odla året om medan någon annan mår bäst av att ha en vinterpaus, någon inspireras av att odla exotiska växter medan någon annan blir lyckligast med jordkällaren full av potatis….. Någon vill odla i pallkragar, någon annan på friland och någon tredje i kompostlimpor. Jag gör lite av varje, men det som fungerar allra bäst är något upphöjda bäddar med mycket komposterat hästgödsel i och gammalt gräs som täckmaterial, med gångar av gamla tidningar och begagnat spån från stallet emellan.
Hur man väljer att trädgården ska se ut och planeras kan till viss del bero på estetiken – kanske kompostlimpan och samplanteringarna som ser charmiga ut vid torpet känns för stökiga i en villaträdgård? I så fall går det utmärkt att rama in landen. Med tydliga former och fina kanter (små växthäckar, bräder, stålkanter…) gör det inget om innehållet är lite kaosartat med mångfald, variation och mycket djurliv. Men det viktigaste är att ta hänsyn till hur trädgården fungerar. Hur stor yta är det? Vad är det för jord? Var lyser solen och var finns skuggan? Var blåser det och var finns de sköna läplatserna? Var kommer frosten först och var smälter snön snabbast och sist? Var är det blötast och torrast? Var växer det naturligt bäst (och sämst) och vad växer där? Hur ändras det över året? Men också: Var rör man sig i trädgården? Var vill man vara? Det är bättre att anlägga gångar där man faktiskt går, och det är bra att ha kryddor, arbetsintensiva köksland och kompost nära huset eller där man ändå rör sig, så det blir lätt att ha koll och använda det.
Hur anpassar du ditt odlande efter dig själv, din situation och din trädgård?
Vår gödselkompost är alltid full med stora vita larver.
Varje år funderar jag på vad det är för något. Varje år kollar jag upp det, men har ändå glömt namnet till nästa gång. Ofarlig är den iallafall och den hjälper till att bryta ned materialet. Men nu har jag träffat pappan(?) så nästa år kanske jag minns att det är en Noshornsbagge-larv?!
Den här våren är allt sig likt, och ändå inte. Kirskålen slår ut sina blad, det är som alltid osäkert om den sköna vårvärmen kommer hålla i sig eller plötsligt bytas mot iskyla och ha ihjäl oförberedda växter, försådderna är igång sedan ett par månader och även den årliga stressen hur allt i vårbruket ska hinnas med. Men nytt för i år är Corona-viruset som har påverkat hela stora världen och den stora världen påverkar även min lilla värld här. Plötsligt känns det viktigare än någonsin att skapa mat. Än finns det gott om mat på hyllorna i mataffären och kanske kommer det inte märkas alls framöver, men med en livsmedelsförsörjning som är beroende av andra länder, billig arbetskraft och öppna gränser blir det ändå tydligt att det inte är hållbart i längden. Hur detta komma drabba de mest utsatta människorna i världen vill jag knappt tänka på. Vi lever på en väldigt privilegierad plats.
Som en känslomässig respons på krisen har vi äntligen tagit baksidan av trädgården i besittning genom att fräsa upp drygt 100 kvm ny odlingsyta och bygga en sommarstuga till hönsen. De ska få arbeta i landet med att äta knäpparlarver som annars kommer förstöra en stor del av vår skörd och med att sprätta upp ogräs. Vi kommer fräsa ett par gånger till för att minska kvickroten och sedan sätta vinterpotatis här. Efter det ska jag försöka fjäska för jorden så mycket jag kan, efter att ha tagit i med hårdhandskarna i form av jordfräs. Den brukar vi inte använda, men för att snabbt få till en stor yta fick det bli så. Området är fullt av kvickrot, kirskål och nässlor så vi lär nog få lite att bita i innan det är helt god odlingsjord…
Hönsen är hängivna kollegor som tar sitt uppdrag på stort allvar.
Nytt för i år är att vi har planterat ut egensådd sparris, både i trädgården och inne i växthuset. Sammanlagt ca 20 plantor.
Än tar det många år innan vi får skörda, men förhoppningsvis lever plantorna länge sedan. Runt sparrisen växer det sallat bland annat.
Jag har dragit upp och planterat ut en mängd perenna blommor. Alla valda för att de är mer än bara vackra. En del är medicinalväxter, en del bra för pollinatörerna, en del fungerar som krydda. Längs med ena sidan av växthuset har jag satt perenner för att minska näringsläckaget från jorden när det regnar. De flesta blommor har hamnat lite huller om buller, eftersom de blev klara att planteras ut i oordning. Jag räknar med att möblera om nästa år, eller kanske året efter, när jag ser hur de beter sig och trivs, och vilka som passar ihop.
Vi odlar kronärtskockor för första gången. Men vi ids inte äta upp dem, de är så vackra där det står!
Detta år har jag, vis av erfarenhet, mer tydligt än tidigare delat upp sommar- och vintergrönsaker i olika land. Varje år tror jag att jag kommer komma ihåg vad jag sått var och varje år står jag sedan förvirrad och funderar på vilka morötter jag ska äta upp först….
Vi har nya land för i år och provar att odla i sand inne i växthuset – hittills med gott resultat. Annars rullar det på ungefär som tidigare med odlingen, men för varje år får vi liite mer ordning och liite mer rutin.
Ett Eko 