Snokägg

Dessa rester av snokägg, och väldigt många fler, hittade jag i gödselstacken när jag hämtade spån att täcka med under bärbuskarna. Snokar är beroende av den lite varmare miljön en färsk gödselstack kan erbjuda för att kunna kläcka fram sina ungar. Tydligen är de världens nordligaste äggläggande orm! Och tricket är just att de nyttjar värmen från gödsel som brinner. Förr fanns det små gödselstackar både här och var, men nu är det mer sällsynt vilket har gjort det svårare för snoken. Det är en harmlös orm som har sin roll i ekosystemet så för mig får den gärna använda min gödselstack som barnkammare, eller förlossningsrum, eller vad man nu ska kalla det. Av den anledningen försöker vi undvika att tömma gödselstacken under sommaren och en bit in på hösten. Men trots detta får jag väl erkänna att jag instinktivt blir rädd när jag får syn på dem!

Annonser

Vårsol och höns

img_2131

Nu börjar solen värma så smått, vid väggen har tjälen släppt och hönsen tar sitt första vårsandbad! Hela skocken ihopklämda under diskbänken och badar så jorden yr. Det är hönslycka!

Även solpanelen vittnar om att våren på ingång. Det ger inget synligt resultat i varmvattentanken ännu, men 36 grader på taket i februari är inte fy skam.

Skördat och bäddat för vinter

img_1729

Nu är de sista rotfrukterna uppe ur jorden. En del har jag ”återplanterat” i en pallkrage, istället för att ta in i skafferiet. Jag räknar med att de äts upp ganska snart och tills dess duger jorden utmärkt som förvaring. Fördelen är att de inte torkar ut lika lätt.

Vitlöken är planterad, både stora klyftor för vanlig skörd och små klyftor för skörd av blast.

img_1740

Och alla land på trädgården är rensade och inbäddade för vintern. De flesta har fått ett täcke av gammalt ensilage och höstlöv, men hallonen och blåbären har fått nerkissat spån från gödselstacken istället. Hoppas jorden ska trivas där under och vara fuktig, lucker och bördig när det är dags för skörd i vår!

Vitlöksfläta

Vitlöken är inplockad och flätad, efter att ha hängt på tork under tak några veckor. I år missade jag när blasten vissnade ner under all krasse, så några lökar hade hunnit börja klyfta sig innan de kom ur jorden. Men det räckte till en fläta och ett knippe i alla fall, och resten blir utsäde, hamnar i tomatsåser eller förvaras i skafferiet. Den lök jag satte i våras blev minst lika bra som den jag satte i höstas, så kommande säsong gör jag nog lite av varje igen. Dessutom tänkte jag plantera mer vitlök inomhus i vinter för att använda blasten som smakrikt grönt. Under sommaren har jag nallat från blasten i landet och haft i sallader, grytor mm.  Så gott!

Musta äpplen

Nu är vi i full gång med årets mustning. Vi har manuella redskap och det är ganska arbetskrävande, men det är en trevlig syssla och det är helt fantastiskt att få en så god dryck helt utan sötning eller tillsatser. Vi mustar lite då och då, och har hittills fått ihop ca 30 l äppelmust och några liter päronmust.

Först ska äpplena plockas, vilket kan vara nog så knepigt när man har höga gamla äppleträd som vi. Sen ska de sköljas, delas, köras ner i krossen och pressas, efter det får musten stå till sig ett tag innan den silas, pastöriseras och förpackas på bag-in-box. Av 10 kg frukt blir det ca 5 l must, och i boxen ska musten kunna förvaras hela vintern, minst – men hittills har vi inte lyckats göra så mycket must att det räckt så länge.

Ölandshöns

 

I somras sålde vi vår dåvarande hönsflock till förmån för att kunna starta genbank. Och här har vi de blivande medlemmarna i den! En skock unga Ölandshöns.

Anledningen till att vi väljer lantrashöns och startar genbank är för att bevara en gammal utrotningshotad ras. Förr behövde hönsen vara tåliga, lättfödda, kunna söka sin egen mat, ruva fram sina egna kycklingar och vara trevliga att sköta. Det är de egenskaperna man ska bevara, framför utseende eller maximal äggproduktion. Någon gång i framtiden kan de generna vara viktiga att ha kvar!

Svenska Lanthönsklubbens hemsida finns mer information om olika lantrashöns, och andra fjäderfän. Det finns nog raser nästan för alla smaker!

Sedan tidigare har vi även genbank för Gotlandskanin.

Att äta kött

 

Nu är grisarna slaktade. Snart är det fårens tur. Det är livets gång och om vi inte hade tänkt äta dom hade de inte ens fått leva från början. De har levt ett fritt liv och möter döden relativt lugnt och värdigt. Men ändå…. Det är tungt. Man får betala en mental kostnad för att äta kött från egna djur som Stefan Sundström säger i sin bok Stefans lilla gröna.