Sommaren 2020

Nu har ytterligare ett sommarlov passerat för barnen och hösten är på intågande. Det har varit en märklig sommar med pandemi och ett svajigt väder – kyligt i maj och juli med rejält varma veckor i juni och augusti. Många plötsliga regn men ändå torrt. Många grönsaker tog ovanligt lång tid på sig att mogna – tomaterna var en månad senare än de brukar så även om vi kommer få en hel del så är det inte i närheten av vad det brukar. Samma sak med squashen märkligt nog. Morötterna har blivit angripna av morotsfluga och blasten har vissnat. Dillen och persilja blir det knapert med och i våras fick jag så om flera grönsaker för att de inte ville ta sig. Dessutom har mördarsniglarna invaderat med full kraft.  Kållarverna var sena, de kom inte förrän ganska nyligen – men då kom de med besked! Utöver det har ankor och höns tagit ihjäl ett antal salladsplantor och lite annat smått och gott. Det har varit motigt och segt på flera sätt. Tröstlöst att klippa sniglar och plocka larver.

En skörderunda i augusti: tomater, paprika, gurka, broccoli, kryddor, nyzeeländsk spenat, ärtor, bondbönor och bönor.

Samtidigt har vi fått mer potatis, lök, baljväxter och kål än någonsin tidigare. Helt enligt plan. Hur majs- och pumpaskörden blir får vi se. Det har funnits rejält med jordgubbar, smultron, blåbär, vinbär, krusbär, körsbär och hallon – frysen är snart full. Äntligen finns det äpplen på träden, även om skörden inte verkar bli dignande. Lite must ska vi väl äntligen få till efter att fruktblommorna fryst de senaste åren.

Utöver att vi lagt en hel del i frysen har vi torkat, mjölksyrat, kokat tomatsåser och äppelmos, lagt in gurka och rödbetor, saftat och syltat. Och än har vi bara börjat, än finns massor kvar att skörda och ta tillvara. Underbart, men även stressande. Varje år det massor som inte hinns med, samtidigt som vi totalt sett ökar självförsörjningsgraden sakta men säkert.

Den här sommaren blev fåglarnas år. I våras skaffade vi myskankor och nu är de 12 st. Några ska avyttras innan vintern, men resten ska hjälpa oss med snigeljakten. Dessutom är de vackra och trevliga djur! Även hönsen har förökat sig. 5 kycklingkullar på 3 mammor, sammanlagt 24 kycklingar. De senaste kullen kom fram med sin förrymda mamma ur snåren för bara några dagar sedan. Vi har fått både vita, svarta, bruna, gråa och spräckliga kycklingar och för en gångs skulle verkar det inte vara övervägande antal tuppar. Vi vill gärna föryngra den värpande delen av hönsflocken. Även om några tuppar inte heller sitter fel då egenuppfött är det enda vi äter när det gäller kyckling. Fyra ungtuppar med ovanan att börja gala redan halv fyra på mornarna har redan hamnat i grytan.

En stor del av sommaren har gått till höskörden. Vi har hässjat mellan (de ofta oväntade) regnskurarna. Tungt och slitigt, men ändå roligt. För första gången har vi haft hästen till hjälp med att köra ut krakar, räfsa ihop hö och sedan köra in det till skullen. Det blir mer och mer hästkrafter vartefter vi hittar utrustning som passar till en liten häst.

Det var en liten sammanfattning av den gångna sommaren. Hinner jag nu inte producera så mycket matnyttigt på bloggen, så är det ju iallafall bra med lite dagboksanteckningar för min egen skull. Man glömmer så lätt. Nu hoppas jag på en lång och skön höst så jag hinner skörda massor och även beta av en del på den andra Att göra-listan.

Småbruket just nu – djuren

Det senaste året har det hänt en del på djurfronten här på Småbruk Långebro. Förra året flyttade mördarsniglarna hit så nu har vi skaffat myskankor igen.

Draken får sällskapa sig själv när hans båda fruar ligger på ägg. Vi håller tummarna att det går vägen för förstagångsmammorna, men man vet aldrig….

Tre höns har legat på ägg, vilket resulterade i två kullar med kycklingar. 10 st sammanlagt. För den tredje kullen gick det åt skogen strax innan kläckningsdags, av oklar anledning. Än så länge ser ut att vara en ganska jämn könsfördelning, vilket är ett riktigt bra resultat! Ibland blir det övervägande tuppar. Nu får vi lite fler höns och föryngring i flocken, men även lite mat framåt höstkanten.

Hönsflocken består nu av 7 höns och en tupp av raserna Kinda, Blomme, Isbar, Stor Öland och Hedemora. Våra bisamhällen utökades till 8 st förra sommaren och hittills verkar alla ha överlevt vintern och våren. Utöver det har vi skaffat ytterligare en liten katt och har fortfarande kvar en av Gotlandskaninerna från sista kullen som vi fick 2015.

 

Den största förändringen är att de gamla hästarna som bott här gått ur tiden, efter nästan 30 år tillsammans i livet, och vi har skaffat tre nya ponnyer. Det var inte självklart – efter att ha haft en del bekymmer med hästarna under åren känns det läskigt och det är både arbetsamt, tidskrävande och dyrt med hästar. Men i det stora hela känns det väldigt roligt!

Först skaffade vi en äldre russkorsning som är en fantastisk körhäst och arbetskamrat. Han hjälper oss att dra hem ved från skogen, flytta jord och köra saker. Tanken är att han på sikt även ska få arbeta i odlingarna, hjälpa till med höskörden och kanske ploga snö. När vi skulle skaffa sällskap till honom råkade det bli två…. Unga Gotlandsruss-systrar som också ska få hjälpa till här när de vuxit på sig och utbildats. När de kom för ett halvår sedan var de helt outbildade, i princip ohanterade, men otroligt sociala. Nu har de fått en grundutbildning i hur man uppför sig och den äldre är en bit på väg mot inkörning. Vi hoppas att de kommer blir till nytta på gården i form av säkra körhästar som även går att köra i par, eller tom alla tre tillsammans.

Ponny i arbete tidigare i våras. Vagnen är en kombination av skogsvagn och flakvagn som stått och väntat på att användas i många, många år. Nu är den guld värd!

Skogen

När vi flyttade till gården för 12 år sedan fanns det lite sly längs med gölkanterna och i ett uppväxande skogsparti. Ambitionen har såklart varit att ta hand om det, men i verkligheten har det bildats som en bred skogsremsa längs gölarna och den lilla skogen har blivit som en ogenomtränglig mur, omöjlig att gå in i. Men nu är det åtgärdat!

Här ska vi ha ”vedodling” och skogsbete.

 

Vattenspegeln syns äntligen! De senaste åren har vi bara sett vattnet under den lövfria perioden.

Nu gäller det bara att lyckas hålla efter slyet som kommer växa upp, gissningsvis i en rasande takt. Frågan är om hästarna kan hjälpa oss med det, eller om vi behöver skaffa fler betesdjur och vilka i så fall?

Den gamla slåtterängen längst bort på kullen har blivit befriad från granar och ska nu restaureras. Där växer redan jungfrulin och andra hävdväxter så det ska bli kul att se vad som händer de närmsta åren. Marken kommer bara betas under sensommaren och kanske att vi liar en del av den. I år har vi gått en lieslåtterkurs med knacklie – något helt annat än de vanliga slipliarna vi använt hittills.

Årets nykomling kan i alla fall hjälpa oss att arbeta i skogen. Dra ut ris och stockar och sånt där. Liten men tuff. Tanken är att han ska hjälpa till med lite av varje på gården, så nu håller vi ögonen öppna efter redskap som kan användas till det.

Även ängen där grisarna gick förra sommaren har fått sig en omgång och börjar nu likna det gärde den är tänkt att vara. Där ska vi ta hö nästa år. Eller om det ska bli en grönsaksåker eller en fruktodling? Idéerna är fler än timmarna vi har att genomföra dom….

Den här sommaren har det i alla fall hänt en hel del på gården i och med att vi tagit ner skog och då även passat på att ta ner stora träd och reducera trädkronor uppe på trädgården, samt fixat ängen och skaffat oss en arbetspartner. Nu är det som sagt kanske fler betesdjur som krävs för att markerna ska kunna skötas som de förtjänar?

Höskörd

Förra året tog vi vår första ordentliga höskörd på grund av torkan och foderbristen. Marker och gräs lider vi inte brist på, men däremot redskap och rutiner. Det är handkraft, räfsor och högafflar, morotdriven slåtterbalk och kärra bakom bilen som gäller. Fördelen förra året var att höet torkade på slag på ett par dagar. Ca 1,5 ton fick vi in, vilket var ett välkommet tillskott i foderförrådet, minst sagt.

Detta året bjöd på ett mer skiftade och opålitligt väder, med kyla och regn i perioder. Efter att vi slagit höet med slåtterbalken gjorde vi därför hässjor och såtar, där höet fick torka några veckor innan det hamnade på skullen. Roligt med slitsamt!

Och makalöst vackert, eller hur?!

På grund av viss ovana och rejäla slagregn fick vi kassera en del av höet från hässjorna, men det kommer få tjänstgöra som vintertäcke i mina grönsaksland istället. Under tiden förvaras det på krakar.

Hur mycket hö vi fick i detta året vet vi först till våren när vi räknat på åtgången, men det borde vara minst 1,5 ton i år igen. Tanken är att vi på sikt ska bli helt självförsörjande på grovfoder åt djuren.

En risig helg

Den här helgen har till stor del handlar om ris. Vi restaurerat en del av vårt gamla flätade risstaket som hade sjunkit ihop till halva sin höjd. Vi har städat utanför jordkällaren där vi röjt ner en massa träd och sly för att försöka dränera bort den årliga översvämningen och förhoppningsvis kunna renovera och ta den i bruk.

En del av riset blev omvandlat till en rismur uppe på trädgården. Istället för att bli bortkört eller bränt får det nu arbeta för den biologiska mångfalden genom att ge rum åt olika smådjur och även bidra till ett bättre mikroklimat och skapa avskärmning. Vi har även röjt en hel del ute på betena och flyttat undan två rishögar som legat i trädgården i väntan på bättre tider.

Som belöning upptäckte vi att det växte en massa skogslök, kajp, längst ner i trädgården! Märkligt att inte ha sett det tidigare. I ungefär samma hörna upptäckte vi ett mirabell(?)-träd med massor av härlig frukt förra året – lika märkligt det. Men det kanske blir så när trädgården är stor och vildvuxen?

Bakre delen av trädgården har gränsat till stora mörka granar. Nu är granarna väck och det har blivit så ljust och fint. Runt den stora gräsytan växer sälg, storfruktig hassel och vanlig hassel, äppelträd, fläder, nypon, mahonia, slån – och så mirabell och kajp då tydligen! För att inte tala om det gamla Sagoträdet som barnen upptäckte för många år sedan. Här kan man drömma länge om hasseldungar, bad-dammar, trolsk skogsträdgård och annat som ytan skulle kunna omvandlas till….

 

Sammanställning av året – 2018

Inläggen duggar inte tätt nu precis, men det är dags att göra en summering av året som gått.  2018 har generellt sett varit ett fantastiskt år och bjudit på många tillfällen att glädjas åt, men även en del utmaningar.

De allra sista hösthallonen.

Först och främst vädret! I slutet av vintern föll snön utan uppehåll i flera dygn och vi fick slita hårt med att skotta fram bågväxthuset. Knappt hade allt smält bort innan den varmaste av varma somrar tog vid.

Vi var lättade när växthuset stod kvar helt opåverkad efter sin första tuffa vinter. Vi lärde oss också att så fort vårsolen börja värma måste all snö bort från plasten direkt, annars fryser den fast som is om det blir kallt igen.

Värmen skapade problem med att skaffa foder så vi slog en större mängd eget hö med hjälp av slåtterbalk, en vanlig släpkärra och handkraft, samt tog in en massa lövsly att fodra med. Minst sagt slitsamt, men trots allt roligt och tillfredsställande.

Under året har vi byggt ett litet hönshus på hjul och skaffat nya höns, samt haft linderödsgrisar under sommaren. Grisarna var ett väldigt trevligt inslag, men tyvärr bökade de inte upp ytan och tog hand om ogräsrötter och sly så bra som det var tänkt.

Vi har skapat en massa nya land och odlingslådor kring växthuset, samt tagit sticklingar från buskar och sått perenna blommor och sparris, som ska planteras ut i vår. Sammantaget har vi odlat mer än någonsin och även ätit och tagit tillvara mer än förut. Värmen gjorde det svårt att direktså (och både grävling och höns förstörde ett par sådder), så rotfruktskörden blev mindre än önskat men det mesta andra har vuxit så det knakat. Försådder i brätten och täckodlingen har hjälpt till att klara odlingen trots värme och torka.

Nytt för i år är rosenbönor och myskpumpa. Vi provade även kalebass (hysterisk växtkraft!!), armenisk gurka och amarant. Som vanligt var bondbönor, äppelgurka, körsbärstomaten Black Sweet Cherry och den stora svarta tomaten Nyagous våra favoriter som vi inte vill vara utan.

Visst är de magiskt vackra! Innan jag sådde rosenbönor läste jag någonstans att de passade perfekt till falafel, men när det var dags att skörda och äta hittade jag bara recept på de omogna bönskidorna att använda som brytbönor, så det blev att experimentera. Och visst blev det utmärkt falafel av dem!

Under hösten har vi: mustat äpplen; gjort saft, sylt och marmelad; torkat både bönor, äpplen, körsbär och andra bär, svamp, kryddor, pumpakärnor mm; konserverat tomater och tomatsåser, äppelmos och majs bland annat; lagt in gurka och rödbetor; mjölksyrat kål, morötter, gurka och bönor; fryst in spenat, ägg, bär, kryddor, majs, paprika, tomater och en massa färdigrätter som squash-ostkaka, ratatouille, vegetarisk färs, rosenbönsfalafel… Inne har vi en mängd vintersquash och pumpor, och två flätor med enorma vitlökar. Ute i landen finns grönkål, palsternackor, vintersallat, vinterportulak, persilja, svartrot, jordärtskockor och till alldeles nyligen även vanlig sallat.

Det har varit ett framgångsrikt odlingsår, och även om det fortfarande är långt kvar innan vi uppfyllt självförsörjningsambitionerna så går det framåt för varje säsong. Nästa ska vi odla ännu mer baljväxter och hoppas på ett bättre rotfruktsår.

Tack 2018 och välkommen 2019!

 

Naturlig jordfräs

Nu har det flyttat in ett gäng gästarbetare på gården – unga linderödssvin. Det första de gjorde när de klev av transporten var att sätta trynet i backen och börja böka. Perfekt när uppgiften är att rensa upp ett stort område från kvickrot, nässlor, asp-sly och annat oönskat. En del av ytan ska bli ny odlingsmark, resten återstår att se vad det blir av. Kanske bete och lite höskörd?

När vi kommer ner till hagen blir de oftast lite rädda och sätter iväg runt huset, men det tar inte många sekunder innan de kommer travande tillbaka. Nyfikna och sociala. Vill gärna smaka lite på skorna och bli kliade bakom örat.

De får vara några dagar i en liten hage för att vänja sig vid miljön och stängslet, innan de släpps på större bete. Eller ska man säga bök?! Bökbete kanske eftersom de faktiskt betar också. Och smaskar något väldigt under tiden de äter. ”En måste smaska, annars hörs det inte att en äter gräs, sa grisen”.

Snokägg

Dessa rester av snokägg, och väldigt många fler, hittade jag i gödselstacken när jag hämtade spån att täcka med under bärbuskarna. Snokar är beroende av den lite varmare miljön en färsk gödselstack kan erbjuda för att kunna kläcka fram sina ungar. Tydligen är de världens nordligaste äggläggande orm! Och tricket är just att de nyttjar värmen från gödsel som brinner. Förr fanns det små gödselstackar både här och var, men nu är det mer sällsynt vilket har gjort det svårare för snoken. Det är en harmlös orm som har sin roll i ekosystemet så för mig får den gärna använda min gödselstack som barnkammare, eller förlossningsrum, eller vad man nu ska kalla det. Av den anledningen försöker vi undvika att tömma gödselstacken under sommaren och en bit in på hösten. Men trots detta får jag väl erkänna att jag instinktivt blir rädd när jag får syn på dem!

Vårsol och höns

Nu börjar solen värma så smått, vid väggen har tjälen släppt och hönsen tar sitt första vårsandbad! Hela skocken ihopklämda under diskbänken och badar så jorden yr. Det är hönslycka!

Även solpanelen vittnar om att våren på ingång. Det ger inget synligt resultat i varmvattentanken ännu, men 36 grader på taket i februari är inte fy skam.

Skördat och bäddat för vinter

Nu är de sista rotfrukterna uppe ur jorden. En del har jag ”återplanterat” i en pallkrage, istället för att ta in i skafferiet. Jag räknar med att de äts upp ganska snart och tills dess duger jorden utmärkt som förvaring. Fördelen är att de inte torkar ut lika lätt.

Vitlöken är planterad, både stora klyftor för vanlig skörd och små klyftor för skörd av blast.

Och alla land på trädgården är rensade och inbäddade för vintern. De flesta har fått ett täcke av gammalt ensilage och höstlöv, men hallonen och blåbären har fått nerkissat spån från gödselstacken istället. Hoppas jorden ska trivas där under och vara fuktig, lucker och bördig när det är dags för skörd i vår!