Skogen

När vi flyttade till gården för 12 år sedan fanns det lite sly längs med gölkanterna och i ett uppväxande skogsparti. Ambitionen har såklart varit att ta hand om det, men i verkligheten har det bildats som en bred skogsremsa längs gölarna och den lilla skogen har blivit som en ogenomtränglig mur, omöjlig att gå in i. Men nu är det åtgärdat!

Här ska vi ha ”vedodling” och skogsbete.

 

Vattenspegeln syns äntligen! De senaste åren har vi bara sett vattnet under den lövfria perioden.

Nu gäller det bara att lyckas hålla efter slyet som kommer växa upp, gissningsvis i en rasande takt. Frågan är om hästarna kan hjälpa oss med det, eller om vi behöver skaffa fler betesdjur och vilka i så fall?

Den gamla slåtterängen längst bort på kullen har blivit befriad från granar och ska nu restaureras. Där växer redan jungfrulin och andra hävdväxter så det ska bli kul att se vad som händer de närmsta åren. Marken kommer bara betas under sensommaren och kanske att vi liar en del av den. I år har vi gått en lieslåtterkurs med knacklie – något helt annat än de vanliga slipliarna vi använt hittills.

Årets nykomling kan i alla fall hjälpa oss att arbeta i skogen. Dra ut ris och stockar och sånt där. Liten men tuff. Tanken är att han ska hjälpa till med lite av varje på gården, så nu håller vi ögonen öppna efter redskap som kan användas till det.

Även ängen där grisarna gick förra sommaren har fått sig en omgång och börjar nu likna det gärde den är tänkt att vara. Där ska vi ta hö nästa år. Eller om det ska bli en grönsaksåker eller en fruktodling? Idéerna är fler än timmarna vi har att genomföra dom….

Den här sommaren har det i alla fall hänt en hel del på gården i och med att vi tagit ner skog och då även passat på att ta ner stora träd och reducera trädkronor uppe på trädgården, samt fixat ängen och skaffat oss en arbetspartner. Nu är det som sagt kanske fler betesdjur som krävs för att markerna ska kunna skötas som de förtjänar?

Annonser

Höskörd

Förra året tog vi vår första ordentliga höskörd på grund av torkan och foderbristen. Marker och gräs lider vi inte brist på, men däremot redskap och rutiner. Det är handkraft, räfsor och högafflar, morotdriven slåtterbalk och kärra bakom bilen som gäller. Fördelen förra året var att höet torkade på slag på ett par dagar. Ca 1,5 ton fick vi in, vilket var ett välkommet tillskott i foderförrådet, minst sagt.

Detta året bjöd på ett mer skiftade och opålitligt väder, med kyla och regn i perioder. Efter att vi slagit höet med slåtterbalken gjorde vi därför hässjor och såtar, där höet fick torka några veckor innan det hamnade på skullen. Roligt med slitsamt!

Och makalöst vackert, eller hur?!

På grund av viss ovana och rejäla slagregn fick vi kassera en del av höet från hässjorna, men det kommer få tjänstgöra som vintertäcke i mina grönsaksland istället. Under tiden förvaras det på krakar.

Hur mycket hö vi fick i detta året vet vi först till våren när vi räknat på åtgången, men det borde vara minst 1,5 ton i år igen. Tanken är att vi på sikt ska bli helt självförsörjande på grovfoder åt djuren.

Naturlig jordfräs

Nu har det flyttat in ett gäng gästarbetare på gården – unga linderödssvin. Det första de gjorde när de klev av transporten var att sätta trynet i backen och börja böka. Perfekt när uppgiften är att rensa upp ett stort område från kvickrot, nässlor, asp-sly och annat oönskat. En del av ytan ska bli ny odlingsmark, resten återstår att se vad det blir av. Kanske bete och lite höskörd?

När vi kommer ner till hagen blir de oftast lite rädda och sätter iväg runt huset, men det tar inte många sekunder innan de kommer travande tillbaka. Nyfikna och sociala. Vill gärna smaka lite på skorna och bli kliade bakom örat.

De får vara några dagar i en liten hage för att vänja sig vid miljön och stängslet, innan de släpps på större bete. Eller ska man säga bök?! Bökbete kanske eftersom de faktiskt betar också. Och smaskar något väldigt under tiden de äter. ”En måste smaska, annars hörs det inte att en äter gräs, sa grisen”.

Vårsol och höns

img_2131

Nu börjar solen värma så smått, vid väggen har tjälen släppt och hönsen tar sitt första vårsandbad! Hela skocken ihopklämda under diskbänken och badar så jorden yr. Det är hönslycka!

Även solpanelen vittnar om att våren på ingång. Det ger inget synligt resultat i varmvattentanken ännu, men 36 grader på taket i februari är inte fy skam.