Vitlöksfläta

Vitlöken är inplockad och flätad, efter att ha hängt på tork under tak några veckor. I år missade jag när blasten vissnade ner under all krasse, så några lökar hade hunnit börja klyfta sig innan de kom ur jorden. Men det räckte till en fläta och ett knippe i alla fall, och resten blir utsäde, hamnar i tomatsåser eller förvaras i skafferiet. Den lök jag satte i våras blev minst lika bra som den jag satte i höstas, så kommande säsong gör jag nog lite av varje igen. Dessutom tänkte jag plantera mer vitlök inomhus i vinter för att använda blasten som smakrikt grönt. Under sommaren har jag nallat från blasten i landet och haft i sallader, grytor mm.  Så gott!

Musta äpplen

Nu är vi i full gång med årets mustning. Vi har manuella redskap och det är ganska arbetskrävande, men det är en trevlig syssla och det är helt fantastiskt att få en så god dryck helt utan sötning eller tillsatser. Vi mustar lite då och då, och har hittills fått ihop ca 30 l äppelmust och några liter päronmust.

Först ska äpplena plockas, vilket kan vara nog så knepigt när man har höga gamla äppleträd som vi. Sen ska de sköljas, delas, köras ner i krossen och pressas, efter det får musten stå till sig ett tag innan den silas, pastöriseras och förpackas på bag-in-box. Av 10 kg frukt blir det ca 5 l must, och i boxen ska musten kunna förvaras hela vintern, minst – men hittills har vi inte lyckats göra så mycket must att det räckt så länge.

Ölandshöns

 

I somras sålde vi vår dåvarande hönsflock till förmån för att kunna starta genbank. Och här har vi de blivande medlemmarna i den! En skock unga Ölandshöns.

Anledningen till att vi väljer lantrashöns och startar genbank är för att bevara en gammal utrotningshotad ras. Förr behövde hönsen vara tåliga, lättfödda, kunna söka sin egen mat, ruva fram sina egna kycklingar och vara trevliga att sköta. Det är de egenskaperna man ska bevara, framför utseende eller maximal äggproduktion. Någon gång i framtiden kan de generna vara viktiga att ha kvar!

Svenska Lanthönsklubbens hemsida finns mer information om olika lantrashöns, och andra fjäderfän. Det finns nog raser nästan för alla smaker!

Sedan tidigare har vi även genbank för Gotlandskanin.

Att äta kött

 

Nu är grisarna slaktade. Snart är det fårens tur. Det är livets gång och om vi inte hade tänkt äta dom hade de inte ens fått leva från början. De har levt ett fritt liv och möter döden relativt lugnt och värdigt. Men ändå…. Det är tungt. Man får betala en mental kostnad för att äta kött från egna djur som Stefan Sundström säger i sin bok Stefans lilla gröna.

 

Pumpor

Pumpor, prydnadspumpor, sommarsquash och vintersquash. Jag tog in de som var kvar på landet när första nattfrosten kom. För säkerhets skull. Jättepumporna blev några fler än de 2-3 som vi tänkt odla… Så kan det gå när det är slingrande plantor och bladverket är så stort så det döljer vad som sker. Så nu blir det mycket pumpasoppa och pumpkin pie i höst! En och annan pumpa kanske barnen kan sälja i sin lilla gårdsbutik också.

Fruktträd

 

Vi har mängder med fruktträd. Gamla, vildvuxna, vanskötta äppelträd, päronträd och körsbärsträd. En del träd ger massor med fin frukt, en del ger en massa små skorviga äpplen, en del inget alls. På de allra flesta befinner sig frukten långt över nåbar höjd. Dessa träd är en spännande skatt. Nu, efter flera år, börjar vi få lite mer koll på de olika smakerna, konsistenserna och mognadstiderna, men än är det nog länge tills vi har full koll. (Det där med att disciplinerat dokumentera måste vi öva på…) Några träd har vi varit tvungna att kapa större grenar på, några grenar har fallit offer för stora snömassor, men de flesta träd försöker vi restaurera varsamt. Målet är att de ska bli finare och friskare utan att behöva reagera med en massa vattenskott, och att de sedan enbart ska behöva beskära lite grann emellanåt. Vi har tagit bort döda grenar, korsande grenar, rakt uppåtstigande grenar, luftat ur där det varit för mycket skatbo…. Vi ser en väldigt skillnad i träden, men har man inte sett dom tidigare ser de fortfarande vanskötta ut.  Det ska bli spännande att se hur de ser ut om några år. Egentligen borde vi ha varit framme med kameran innan sekatören! Man glömmer ju så fort…. De flesta träd kommer få stå kvar, även de som inte ger så mycket frukt. Skönheten i ett gammalt träd är inte att förakta, inte heller skuggan den ger. Och än så länge har vi plats nog när vi vill plantera nya unga träd. Ett gammalt träd har vi kapat på höjden – det var som om det behövde det. De andra träden med frukten alldeles för högt upp hanterar vi med stege och äppelplockare, tar hand om en del fallfrukt och överlåter en hel del till fåglarna, både på och under trädet.

Nu håller vi tummarna för att träden fortsätter må bra och producera en del frukt åt oss, och att de nya träden vi planterar tar sig och axlar ansvaret för fruktförsörjningen i framtiden!

Myskankor blev sommarflirt

Det här med myskankor blev bara en sommarhistoria, av olika anledningar. Men jag kan helt klart tänka mig att skaffa myskankor igen senare. Det är väldigt trevliga djur – lugna, sällskapliga, tystlåtna. Ruvar bra och får stora kullar. Ungarna växer med blixtens hastighet, är lättsålda och väldigt goda om man vill äta eventuellt överskott. Nu är mammorna och majoriteten av kullen i sina nya hem och några hamnade i grytan (inte så många som vi tänkt dock  – det känns lättare att sälja dom till liv än att slakta, fast vi helst vill äta ”eget” kött enbart). Deras hus blev höstbostad till grisarna och deras planerade vinterhem kommer istället bebos av våra  nya unga Ölandshöns. Ibland får man helt enkelt tänka om. Men jag är nöjd ändå. Nu har vi testat att ha myskankor (fast inte på vintern förstås…) och nästa gång kommer vi nog försöka få tag på genbanksanslutna individer.

Hemmagjord must

30 aug 03730 aug 05730 aug 095

Äntligen premiär för egen must! Det blev en blandning av olika tidiga äpplen och päron, som först sköljdes av, sedan delades, maldes i fruktkrossen och hamnade i pressen. 12 liter mörkgul, sötsyrlig, härlig must som vi sedan pastöriserade och fyllde på bag-in-box. Vid rätt förvaring ska den kunna hålla över ett år oöppnad och 2-3 mån öppnad. Vilket fantastiskt alternativ till saft, måltidsdryck eller vin! Inte en gnutta av vare sig socker, bekämpningsmedel eller tillsatser. Tyvärr fungerade inte pressen riktig som vi önskade – sen om det berodde på produkten eller handhavandet är inte riktigt klargjort än. Men trots det är vi peppade på massor med mera must. Gillar när det inte är så hankigt – man kan stå i trädgården, skölja frukt och redskap med vattenslangen, ösa krosset med händerna…. Enkelt och okomplicerat. Fast ganska tungt att dra runt, både krossen och pressen. Tror vi får anordna äppelmust-fester i höst – samla nära och kära och musta en hel eftermiddag tillsammans, och sedan äta nåt gott. Någon som är intresserad? Har man inga egna äpplen, så har vi!

En övergiven plätt

En liten jordplätt som varit gömd under en presenning några år. I våras grävde jag om lite i jorden. La i några gamla sättpotatisar. Vattnade. La på ett lager halm och gammalt gräs efter några veckor. Vattnade en gång i somras. Inget mer.

Nu skördar jag kilovis med stoora potatisar bland allt ogräs. Visst hade jag fått mer om jag hade grävt bättre, vattnat mer, rensat ogräs, kupat ordentligt… Men med tanke på arbetsinsatsen så är det väldigt lättförtjänta potatisar!

Hade plätten legat bättre till hade jag kunnat rensa, täckt med ensilage/gammalt hö/presenning och tagit i nytt bruk nästa år. Men nu kommer snart grisarna invadera plätten och äta upp både ogräs och kvarvarande potatisrester och sedan kommer den nog återgå till vildmark tills vi får tid att ta tag i baksidan av tomten. Eller tills vi skaffat mer betesdjur igen.

Potatisen förvarar jag i en tunna med jord som jag odlat potatis i tidigare i sommar. Om det fungerar återstår att se.

Bondbönor

 

Bondbönor är en favorit hos oss. Lättodlad och tålig, näringsrik och god. Barnen gillar att äta dom som dom är (fast kokta förstås – bönor ska man aldrig äta råa), man kan blanda ner dom i sallader och soppor, eller göra en fantastiskt god röra genom att mixa dom med olja, vitlök och kryddor. I år har vi odlat mer än förra året, nästa år ska vi odla mer än i år. Och ännu mer sockerärtor också.