Odlingsserie – Trädgård på mitt sätt

Det här inlägget är första delen i en odlingsserie, till stor del baserad på en odlingskurs jag höll här 2019. Den kommer inte vara heltäckande och säkert inte helt korrekt, men så här tänker jag kring odlande: 

Det finns otroligt mycket tips, information och kunskap kring odlande och trädgård. För att inte tala om inspiration! Det finns även flera olika inriktningar och tekniker att använda, men vad är det rätta? Jag tror att det är viktigt att börja med att fundera på vem man är eller vill vara som odlare, inte bara i drömmen utan i den faktiska verkligheten. Vad driver mig att odla? Vad ger mig glädje i trädgården? När känns det mest tungt? Vilka ambitioner har jag? Vilka värderingar? Hur mycket tid och ork har jag? Vad är det för plats jag har att odla på?

Jag tror att det är viktigt att ha koll på sin inre kompass och vem man är så man kan välja rätt i sin egen trädgård, för den tid som är just nu. Då blir det även enklare att navigera mellan all inspiration och alla tips. För egen del tycker jag om att läsa om hur andra gör, men det blir också lätt för mycket med sociala medier. När mitt eget odlande känns misslyckat jämfört med andras, då stänger jag ner alla intryck av hur andra gör och allt jag själv skulle vilja, kunna och borde göra. Däremellan tar jag in olika sätt, men försöker sålla fram det som passar mig, just nu och just här. Till exempel så älskar jag riktiga permakulturträdgårdar med organiska former, men har insett att det inte riktigt passar mig att odla så – jag är för hastig av mig och behöver lite mer raka rader och struktur för att det inte ska bli kaos. Det mer böljande får jag använda i perennodlingarna, och kanske i en annan del av livet. Mitt fokus är att producera mat, men det måste få vara ganska kravlöst och experimentellt för att det inte ska kännas för tungt och svårt. De första åren odlade vi det som var gott, roligt och spännande för att mer och mer utveckla självförsörjningsgraden med större mängder av lite ”tråkigare” grödor som potatis och annan lagringsmat.  Jag har också blivit bättre på att dela upp odlandet i sommargrödor och vintergrödor efter att gång på gång ha glömt bort vilken sorts morot som växer var….

För mig är viktigt att försöka samarbeta med naturen och anpassa mig efter vad vi har här, på den här platsen. Vi har mycket hästgödsel, nedkissat spån och stora ytor med gräs som behöver slås – alltså har jag anpassat mina odlingstekniker efter det. Mitt största hinder är rotogräs och därför är det viktigt för mig att hitta sätt att hantera det, tex genom att minska gränserna mellan gräsbevuxet och trädgårdsland. Jag vill framförallt odla en god jord och ta hand om mångfalden här – med mycket olika insekter, smådjur och växter eftersom jag tror att det minskar sårbarheten. Därför försöker jag odla en del blommor, låter det vara ganska vildvuxet, blir lycklig över att hitta en padda under en tuss gammalt gräs i trädgården och bryr mig inte särskilt hårt om ohyra och andra angrepp. Får naturen tid på sig brukar den balansera upp det mesta och jag kan ändå inte kontrollera allt. Vid krav på att odlandet ska bli perfekt och lyckas och att trädgården dessutom ska se snygg och prydlig ut tappar jag lusten.

Upphöjda bäddar med täckmaterial på. Gångar av gamla tidningar och begagnat spån emellan. Det är ett sätt att bygga trädgård som fungerar bra här.

Något annat som jag insett om mig själv är att jag behöver en viss mängd för att odlandet ska fungera. Det är mycket svårare att ta sig tid att sköta om några få krukor än att ta hand om hundratals plantor. Samtidigt får det inte bli för mycket. Någon kanske behöver sätta igång ett stort projekt med höga ambitioner för att verkligen satsa på det, medan någon annan behöver börja smått och lyckas med det för att sedan utöka. Någon har mycket tid, någon annan har ont om tid eller bara tillgång till trädgården en begränsad tid på året. Det viktiga är att komma på hur just du fungerar i odlandet – en del vill så lite varje dag medan en annan vill göra ett par stora sådder per år, någon vill odla året om medan någon annan mår bäst av att ha en vinterpaus, någon inspireras av att odla exotiska växter medan någon annan blir lyckligast med jordkällaren full av potatis….. Någon vill odla i pallkragar, någon annan på friland och någon tredje i kompostlimpor. Jag gör lite av varje, men det som fungerar allra bäst är något upphöjda bäddar med mycket komposterat hästgödsel i och gammalt gräs som täckmaterial, med gångar av gamla tidningar och begagnat spån från stallet emellan.

Hur man väljer att trädgården ska se ut och planeras kan till viss del bero på estetiken – kanske kompostlimpan och samplanteringarna som ser charmiga ut vid torpet känns för stökiga i en villaträdgård? I så fall går det utmärkt att rama in landen. Med tydliga former och fina kanter (små växthäckar, bräder, stålkanter…) gör det inget om innehållet är lite kaosartat med mångfald, variation och mycket djurliv. Men det viktigaste är att ta hänsyn till hur trädgården fungerar. Hur stor yta är det? Vad är det för jord? Var lyser solen och var finns skuggan? Var blåser det och var finns de sköna läplatserna? Var kommer frosten först och var smälter snön snabbast och sist? Var är det blötast och torrast? Var växer det naturligt bäst (och sämst) och vad växer där? Hur ändras det över året? Men också: Var rör man sig i trädgården? Var vill man vara? Det är bättre att anlägga gångar där man faktiskt går, och det är bra att ha kryddor, arbetsintensiva köksland och kompost nära huset eller där man ändå rör sig, så det blir lätt att ha koll och använda det.

Hur anpassar du ditt odlande efter dig själv, din situation och din trädgård?

Blommor och knoppar

Nu blommar det vart man vänder sig. Både vilda och tama växter. Det är så vackert och så förgängligt!

Jordgubbsblommor

Viol

Mahonia

Hägg

Äppelblomsknoppar

Rosenkvitten

Päronblom

Tur att det finns kamera så det går att njuta av prakten även under kallaste, mörkaste vintern.

Spara och ta tillvara

Nu är det dags att börja skörda och ta tillvara. Spenat, rabarber, nässlor, kirskål, maskros, kryddor….

Jag känner mig inte mentalt förberedd på att börja lagra mat NU, när det vi haft i frys, skafferi, jordkällare och land precis börjar ta slut och när mitt största fokus är att få ner nytt i backen. Så, plantera, pyssla och vattna, och sen plötsligt börja sterilisera burkar och stå vid spisen…..

Men sen, när burkarna är fyllda med maskrosmarmelad, rabarbersylt och rabarbersaft, så känns det ändå helt rätt och husmus-sinnet har vaknat. Nu vill jag samla och spara till kommande vinter. Av en sats maskrosor kunde jag göra två omgångar marmelad och av samma omgång rabarberkok blev det både saft och sylt. Det är också ett sätt att spara!

Småbruket just nu – odlingarna

Bäddarna i köksträdgården är nu rensade, luckrade och gödslade och på vissa ställen sådda. Nya land är gjorda, tvärtemot vad vi egentligen hade planerat. Dels dryga 100 kvm uppfräst yta, dels ett antal nya lådor.

Växthuset har blivit tömt på höns och kycklingar så vi kan börja förbereda bäddarna för sommarens tomater, paprikor och gurkor. Perennerna som sparrisen, jordgubbarna, salladslöken och kryddorna frodas. Vintersallad och vinterportulak finns kvar i landen sedan vintern och spenat, morot, sallad mm växer som nysådder.

Växthuset är suveränt som vintergård till hönsen och till kycklingar, men det är skönt att städa undan alla dessa grejer på våren!

Det växer massor av plantor i miniväxthusen inne i stora växthuset och i fönstren inne i huset. Det är ca 70 tomatplantor, många chili och paprika, bondbönor och ärtor, lökar, olika kålsorter, sallader, kryddor, blommor och en massa annat. Snart är det dags att så gurkväxter, majs och bönor bland annat.

Vi har planterat ut ett antal buskar som vi dragit upp från sticklingar. Även flera plantor med humle ska grävas ner, men vi vet ännu inte var. I en pallkrage står flera bebis-buskar i väntan på att planteras ut i barnkammaren där de ska få växa till nästa år. Det är tex fläder, jostabär, björnbär och olika sorters blåbärstry.

Vi har även hövallar att sköta om. Städa av, gödsla och hålla nere sly. Planen var att redan vara klar med städningen av vallarna och även städa upp hela vår mark efter skogsröjningen förra året, men vi har helt enkelt inte hunnit med. Det är livet med gård i ett nötskal – det finns alltid massor att göra, ännu fler planer och tiden räcker inte till. Men det brukar bli rätt ok på slutändan ändå.

Småbruket just nu – djuren

Det senaste året har det hänt en del på djurfronten här på Småbruk Långebro. Förra året flyttade mördarsniglarna hit så nu har vi skaffat myskankor igen.

Draken får sällskapa sig själv när hans båda fruar ligger på ägg. Vi håller tummarna att det går vägen för förstagångsmammorna, men man vet aldrig….

Tre höns har legat på ägg, vilket resulterade i två kullar med kycklingar. 10 st sammanlagt. För den tredje kullen gick det åt skogen strax innan kläckningsdags, av oklar anledning. Än så länge ser ut att vara en ganska jämn könsfördelning, vilket är ett riktigt bra resultat! Ibland blir det övervägande tuppar. Nu får vi lite fler höns och föryngring i flocken, men även lite mat framåt höstkanten.

Hönsflocken består nu av 7 höns och en tupp av raserna Kinda, Blomme, Isbar, Stor Öland och Hedemora. Våra bisamhällen utökades till 8 st förra sommaren och hittills verkar alla ha överlevt vintern och våren. Utöver det har vi skaffat ytterligare en liten katt och har fortfarande kvar en av Gotlandskaninerna från sista kullen som vi fick 2015.

 

Den största förändringen är att de gamla hästarna som bott här gått ur tiden, efter nästan 30 år tillsammans i livet, och vi har skaffat tre nya ponnyer. Det var inte självklart – efter att ha haft en del bekymmer med hästarna under åren känns det läskigt och det är både arbetsamt, tidskrävande och dyrt med hästar. Men i det stora hela känns det väldigt roligt!

Först skaffade vi en äldre russkorsning som är en fantastisk körhäst och arbetskamrat. Han hjälper oss att dra hem ved från skogen, flytta jord och köra saker. Tanken är att han på sikt även ska få arbeta i odlingarna, hjälpa till med höskörden och kanske ploga snö. När vi skulle skaffa sällskap till honom råkade det bli två…. Unga Gotlandsruss-systrar som också ska få hjälpa till här när de vuxit på sig och utbildats. När de kom för ett halvår sedan var de helt outbildade, i princip ohanterade, men otroligt sociala. Nu har de fått en grundutbildning i hur man uppför sig och den äldre är en bit på väg mot inkörning. Vi hoppas att de kommer blir till nytta på gården i form av säkra körhästar som även går att köra i par, eller tom alla tre tillsammans.

Ponny i arbete tidigare i våras. Vagnen är en kombination av skogsvagn och flakvagn som stått och väntat på att användas i många, många år. Nu är den guld värd!

Mixad grönska

Finns det något som känns mer sprängfyllt av nyttigheter än en alldeles grön soppa? Finns det något enklare sätt att känna sig rik på än att gå ut med korgen och plocka nässlor, kirskål och kajplök som har odlat sig alldeles själva? Komplettera med tidiga grönsaker från landen – persilja, vitlöksblast, libbsticka… Förvälla, i med lite kokt potatis, en skvätt grädde, kryddor och mixa. Servera med pocherat ägg och hembakat bröd.

Både nässlor och kirskål är egentligen underskattade. Visst kan de vara ett gissel i trädgården, men i år vill jag bli ännu bättre på att ta tillvara den resursen de faktiskt är. Förvälla och frysa in eller torka till vinterns smoothies, soppor och pajer. Äta ännu mer nu när de är en av få saker som är i säsong. När de blivit förvuxna och träiga är det bara att lia ner för att låta nya späda skott växa upp.

Noshornsbaggen

Vår gödselkompost är alltid full med stora vita larver.

Varje år funderar jag på vad det är för något. Varje år kollar jag upp det, men har ändå glömt namnet till nästa gång. Ofarlig är den iallafall och den hjälper till att bryta ned materialet. Men nu har jag träffat pappan(?) så nästa år kanske jag minns att det är en Noshornsbagge-larv?!

Riktigt vacker med sitt noshorn!

Den här våren

Den här våren är allt sig likt, och ändå inte. Kirskålen slår ut sina blad, det är som alltid osäkert om den sköna vårvärmen kommer hålla i sig eller plötsligt bytas mot iskyla och ha ihjäl oförberedda växter, försådderna är igång sedan ett par månader och även den årliga stressen hur allt i vårbruket ska hinnas med. Men nytt för i år är Corona-viruset som har påverkat hela stora världen och den stora världen påverkar även min lilla värld här. Plötsligt känns det viktigare än någonsin att skapa mat. Än finns det gott om mat på hyllorna i mataffären och kanske kommer det inte märkas alls framöver, men med en livsmedelsförsörjning som är beroende av andra länder, billig arbetskraft och öppna gränser blir det ändå tydligt att det inte är hållbart i längden. Hur detta komma drabba de mest utsatta människorna i världen vill jag knappt tänka på. Vi lever på en väldigt privilegierad plats.

Som en känslomässig respons på krisen har vi äntligen tagit baksidan av trädgården i besittning genom att fräsa upp drygt 100 kvm ny odlingsyta och bygga en sommarstuga till hönsen. De ska få arbeta i landet med att äta knäpparlarver som annars kommer förstöra en stor del av vår skörd och med att sprätta upp ogräs. Vi kommer fräsa ett par gånger till för att minska kvickroten och sedan sätta vinterpotatis här. Efter det ska jag försöka fjäska för jorden så mycket jag kan, efter att ha tagit i med hårdhandskarna i form av jordfräs. Den brukar vi inte använda, men för att snabbt få till en stor yta fick det bli så. Området är fullt av kvickrot, kirskål och nässlor så vi lär nog få lite att bita i innan det är helt god odlingsjord…

Hönsen är hängivna kollegor som tar sitt uppdrag på stort allvar.

 

Äpplen och päron

Ett äppelträd är fullt med äpplen, resterande ger i princip ingenting i år. Så i vinter får vi klara oss utan den fenomenala äppelmusten. Men de äpplen som blir räcker gott till både mos och att torkas till fruktringar för barnen att ta med till skolan. Tillsammans med det dignande päronträdet blir det mycket frukt att ta hand om.

Äppelsvarven underlättar jobbet. Den rostfria ugnsformen är en av mina trotjänare i tillvaratagandet av skörden – i den ugnsbakar jag tomater och squash till tomatsåserna, använder när jag konserverar i ugnen och styckfryser i eftersom den passar perfekt mellan korgarna i frysboxen. Flera korgar och 10-litersgrytor är andra viktiga trotjänare under skördetid. Sylttratten är också väldigt värdefull!

Den mesta frukten hamnar i torkapparaten eftersom det tar för lång tid att torka på detta vis (till fruktflugornas glädje), men jag gjorde ett försök även detta år. När päron och äpplen är torra förvarar jag dem i gamla sockerpåsar. Gott och smidigt med torkad frukt när den färska är slut!

Skogen

När vi flyttade till gården för 12 år sedan fanns det lite sly längs med gölkanterna och i ett uppväxande skogsparti. Ambitionen har såklart varit att ta hand om det, men i verkligheten har det bildats som en bred skogsremsa längs gölarna och den lilla skogen har blivit som en ogenomtränglig mur, omöjlig att gå in i. Men nu är det åtgärdat!

Här ska vi ha ”vedodling” och skogsbete.

 

Vattenspegeln syns äntligen! De senaste åren har vi bara sett vattnet under den lövfria perioden.

Nu gäller det bara att lyckas hålla efter slyet som kommer växa upp, gissningsvis i en rasande takt. Frågan är om hästarna kan hjälpa oss med det, eller om vi behöver skaffa fler betesdjur och vilka i så fall?

Den gamla slåtterängen längst bort på kullen har blivit befriad från granar och ska nu restaureras. Där växer redan jungfrulin och andra hävdväxter så det ska bli kul att se vad som händer de närmsta åren. Marken kommer bara betas under sensommaren och kanske att vi liar en del av den. I år har vi gått en lieslåtterkurs med knacklie – något helt annat än de vanliga slipliarna vi använt hittills.

Årets nykomling kan i alla fall hjälpa oss att arbeta i skogen. Dra ut ris och stockar och sånt där. Liten men tuff. Tanken är att han ska hjälpa till med lite av varje på gården, så nu håller vi ögonen öppna efter redskap som kan användas till det.

Även ängen där grisarna gick förra sommaren har fått sig en omgång och börjar nu likna det gärde den är tänkt att vara. Där ska vi ta hö nästa år. Eller om det ska bli en grönsaksåker eller en fruktodling? Idéerna är fler än timmarna vi har att genomföra dom….

Den här sommaren har det i alla fall hänt en hel del på gården i och med att vi tagit ner skog och då även passat på att ta ner stora träd och reducera trädkronor uppe på trädgården, samt fixat ängen och skaffat oss en arbetspartner. Nu är det som sagt kanske fler betesdjur som krävs för att markerna ska kunna skötas som de förtjänar?