Avslut

Nu har det passerat ett drygt år och över 200 inlägg sedan jag startade bloggen. Jag har skrivit om alternativ till bilen, framförallt om min lådcykel. Om odling och matlagning. Om våra djur och om köttindustrin. Om plastsanering och köksredskap. Om att bo litet och att leva med barn. Om konsumtion och pengar. Och en massa annat. Det har varit fantastiskt roligt! Jag är särskilt glad för alla nya människor jag har mött via bloggen och alla fina kommentarer jag fått.

Med det tackar jag för mig och gör ett avslut. Nästa gång jag bubblar över av saker jag vill dela med mig av så kanske jag återuppstartar bloggen. Tills dess kommer jag fortsätta odla, baka, cykla, renovera, ta hand om barnen och försöka bli bättre på att leva hållbart. Tack alla läsare för den här tiden!

 

Att äta kött

 

Nu är grisarna slaktade. Snart är det fårens tur. Det är livets gång och om vi inte hade tänkt äta dom hade de inte ens fått leva från början. De har levt ett fritt liv och möter döden relativt lugnt och värdigt. Men ändå…. Det är tungt. Man får betala en mental kostnad för att äta kött från egna djur som Stefan Sundström säger i sin bok Stefans lilla gröna.

 

Syra grönsaker

 

Nytt för den här hösten är mjölksyrning. Syra i saltlag som med gurkorna och bönorna har jag provat någon gång innan, med varierande resultat. Men att driva ut grönsakernas egen vätska med hjälp av salt, tid och knådning och sedan syra i det, var nytt. Tur att jag gått kurs, det är enklare än att läsa sig till hur man ska göra!  Vi har även provat att använda enbart morötter och att blanda vitkål och morötter. Burkarna står nu och bubblar till sig i skafferiet. Tyvärr har vi lite knepigt att få till en lagom varm plats i det här huset (åtminstone utom räckhåll för små barnfingrar), men vi håller tummarna för att det blir bra ändå!

Ärva kläder

Begagnade kläder sparar både miljö och pengar. Förr kanske man slet så mycket på kläderna så det mest bara var lump till andra-hand, men idag finns det mycket kläder i omlopp som är i fint skick men som inte passar längre, inte behövs, inte matchar garderoben… Då är det ju kanon att dela med sig och byta med varandra. Har man ingen att dela med sig till, så lämna in till second hand eller ta med på loppis!

Att barnen fått ärva kläder har varit en självklarhet från början, men det har inte varit lika lätt att be om andras avlagda kläder för sin egen del. Av någon anledning tog det emot mer i början att få kläder av vänner och bekanta än att handla på second hand? Men vi har fått mycket fina och bra kläder under åren och jag är väldigt tacksam för det!

Hur känner du inför att ärva och skänka kläder?

Pumpor

Pumpor, prydnadspumpor, sommarsquash och vintersquash. Jag tog in de som var kvar på landet när första nattfrosten kom. För säkerhets skull. Jättepumporna blev några fler än de 2-3 som vi tänkt odla… Så kan det gå när det är slingrande plantor och bladverket är så stort så det döljer vad som sker. Så nu blir det mycket pumpasoppa och pumpkin pie i höst! En och annan pumpa kanske barnen kan sälja i sin lilla gårdsbutik också.

Fruktträd

 

Vi har mängder med fruktträd. Gamla, vildvuxna, vanskötta äppelträd, päronträd och körsbärsträd. En del träd ger massor med fin frukt, en del ger en massa små skorviga äpplen, en del inget alls. På de allra flesta befinner sig frukten långt över nåbar höjd. Dessa träd är en spännande skatt. Nu, efter flera år, börjar vi få lite mer koll på de olika smakerna, konsistenserna och mognadstiderna, men än är det nog länge tills vi har full koll. (Det där med att disciplinerat dokumentera måste vi öva på…) Några träd har vi varit tvungna att kapa större grenar på, några grenar har fallit offer för stora snömassor, men de flesta träd försöker vi restaurera varsamt. Målet är att de ska bli finare och friskare utan att behöva reagera med en massa vattenskott, och att de sedan enbart ska behöva beskära lite grann emellanåt. Vi har tagit bort döda grenar, korsande grenar, rakt uppåtstigande grenar, luftat ur där det varit för mycket skatbo…. Vi ser en väldigt skillnad i träden, men har man inte sett dom tidigare ser de fortfarande vanskötta ut.  Det ska bli spännande att se hur de ser ut om några år. Egentligen borde vi ha varit framme med kameran innan sekatören! Man glömmer ju så fort…. De flesta träd kommer få stå kvar, även de som inte ger så mycket frukt. Skönheten i ett gammalt träd är inte att förakta, inte heller skuggan den ger. Och än så länge har vi plats nog när vi vill plantera nya unga träd. Ett gammalt träd har vi kapat på höjden – det var som om det behövde det. De andra träden med frukten alldeles för högt upp hanterar vi med stege och äppelplockare, tar hand om en del fallfrukt och överlåter en hel del till fåglarna, både på och under trädet.

Nu håller vi tummarna för att träden fortsätter må bra och producera en del frukt åt oss, och att de nya träden vi planterar tar sig och axlar ansvaret för fruktförsörjningen i framtiden!

Myskankor blev sommarflirt

Det här med myskankor blev bara en sommarhistoria, av olika anledningar. Men jag kan helt klart tänka mig att skaffa myskankor igen senare. Det är väldigt trevliga djur – lugna, sällskapliga, tystlåtna. Ruvar bra och får stora kullar. Ungarna växer med blixtens hastighet, är lättsålda och väldigt goda om man vill äta eventuellt överskott. Nu är mammorna och majoriteten av kullen i sina nya hem och några hamnade i grytan (inte så många som vi tänkt dock  – det känns lättare att sälja dom till liv än att slakta, fast vi helst vill äta ”eget” kött enbart). Deras hus blev höstbostad till grisarna och deras planerade vinterhem kommer istället bebos av våra  nya unga Ölandshöns. Ibland får man helt enkelt tänka om. Men jag är nöjd ändå. Nu har vi testat att ha myskankor (fast inte på vintern förstås…) och nästa gång kommer vi nog försöka få tag på genbanksanslutna individer.

En övergiven plätt

En liten jordplätt som varit gömd under en presenning några år. I våras grävde jag om lite i jorden. La i några gamla sättpotatisar. Vattnade. La på ett lager halm och gammalt gräs efter några veckor. Vattnade en gång i somras. Inget mer.

Nu skördar jag kilovis med stoora potatisar bland allt ogräs. Visst hade jag fått mer om jag hade grävt bättre, vattnat mer, rensat ogräs, kupat ordentligt… Men med tanke på arbetsinsatsen så är det väldigt lättförtjänta potatisar!

Hade plätten legat bättre till hade jag kunnat rensa, täckt med ensilage/gammalt hö/presenning och tagit i nytt bruk nästa år. Men nu kommer snart grisarna invadera plätten och äta upp både ogräs och kvarvarande potatisrester och sedan kommer den nog återgå till vildmark tills vi får tid att ta tag i baksidan av tomten. Eller tills vi skaffat mer betesdjur igen.

Potatisen förvarar jag i en tunna med jord som jag odlat potatis i tidigare i sommar. Om det fungerar återstår att se.

Bondbönor

 

Bondbönor är en favorit hos oss. Lättodlad och tålig, näringsrik och god. Barnen gillar att äta dom som dom är (fast kokta förstås – bönor ska man aldrig äta råa), man kan blanda ner dom i sallader och soppor, eller göra en fantastiskt god röra genom att mixa dom med olja, vitlök och kryddor. I år har vi odlat mer än förra året, nästa år ska vi odla mer än i år. Och ännu mer sockerärtor också.

 

Varför odla?

Varför odlar du? Jag odlar för att ha tillgång till giftfria grönsaker. Grönsaker som smakar så mycket mer än det man kan köpa i affären. För att kunna använda och upptäcka grönsakssorter som inte går att köpa i vanliga affärer. För att jag mår bra av att pyssla i jorden och se hur det växer. För känslan att klara sig lite mer själv och inte vara beroende av affärernas utbud. För att jag minskar mitt ekologiska fotavtryck genom att odla själv, och dessutom sparar pengar. För att jag tror att mina barn får en ökad förståelse och respekt för livets kretslopp och mirakel. Anledningarna är många och jag har säkert glömt några, men att odla är en sysselsättning som är meningsfull på flera sätt. Här skriver jag om att (nästan) alla kan odla – åtminstone något!